Ibland hävdar elaka tungor att ”boxningen är död”, men det kunde inte vara mer fel.
Visst, MMA:n har vuxit explosionsartat de senaste 25 åren och snott åt sig en del av rampljuset, men de största boxningsmatcherna lockar fortfarande ett enormt intresse.
Engelsmannen Anthony Joshua är ett lysande exempel på det. Hans titelmatch mot legendaren Wladimir Klitschko våren 2017 lockade till exempel 90 000 åskådare till Wembley, och hans nästkommande tre matcher omkring 80 000 styck.
Joshua är ett av tre affischnamn som har gjort att tungvikten blomstrar igen.
De andra två är landsmannen Tyson Fury och amerikanske knockoutmaskinen Deontay Wilder som i natt möttes i en upphaussad returmatch. Deras första möte i december 2018 slutade oavgjort i ett kontroversiellt domslut där Fury verkade boxas hem de flesta ronderna på poäng, men Wilder golvade britten vid två tillfällen och var nära att slå ut honom i sista ronden.
Båda var obesegrade inför matchen, men deras stilar skiljer sig väldigt mycket åt. Urkraften Wilder är nutidens Mike Tyson och hade vunnit på knock i 41 av sina 43 matcher. Intelligente bjässen Fury är en förrädiskt vass tekniker som graciöst dansar runt i ringen trots sin enorma storlek.
Inte långt bakom Ali och Tyson
När man pratar om tungviktsboxning finns det framför allt två årtionden som sticker ut.
1970-talet med namn som bland andra Muhammad Ali, George Foreman och Joe Frazier. Och 1990-talet med bland andra Mike Tyson, Evander Holyfield och Lennox Lewis.
Tungviktslandskapet i dag har potentialen att nå liknande nivåer om till exempel Wilder och Fury har en minnesvärd trilogi. För redan nu har vi underhållande och karismatiska boxare som går dramatiska matcher.
Det är lätt att romantisera legendarerna, men när man kritiserar några av Deontay Wilders eller Anthony Joshuas motståndare ska man komma ihåg att Muhammad Ali och Mike Tyson sannerligen mötte en del strykpåsar de också. Alla matcher var inte ”The Rumble in the Jungle” (Foreman-Ali 1974) eller ”The Thrilla in Manila” (Ali-Frazier 1975).
Men det är klassikerna som folk kommer ihåg.
De senaste åren har dagens fixstjärnor radat upp sina egna klassiker. Som när Joshua reste sig från golvet och knockade Klitschko. Som när Tyson Fury reste sig som från de döda i tolfte ronden mot Deontay Wilder.
Eller som i somras när Anthony Joshua sänkte utmanaren Andy Ruiz Jr – som svarade med att golva britten flera gånger och vinna på knockout i rond sju. En av boxningshistoriens största skrällar.
Blev en ny klassiker i natt
Tungvikten tappade många fans under decenniet när Wladimir Klitschko regerade med en i mångas ögon tråkig stil, ”jab and grab” (jabba och hålla fast), och det saknades värdiga motståndare.
Nu pratar fansen i stället om vilken spännande tid det är och vilka matcher vi har att se fram emot.
Nattens möte mellan Wilder och Fury i Las Vegas blev en ny klassiker och beskrivs som den största fajten sedan Mike Tyson mötte Lennox Lewis 2002.
Att två obesegrade boxare på toppen av sina karriärer gör upp om ett världsmästarbälte är sällsynt. Och lita på att Joshua, som tycker att han är tungviktskungen, avundsjukt sneglade på uppmärksamheten och känner pressen.
En bit bakom topptrion lurar vår svenske Otto Wallin som går upp i ringen igen den 28 mars i Las Vegas mot förre världsmästaren Lucas Browne.