Det var den 13 februari 2013. Sam skulle döma en match i Damaskus. Men bara några timmar innan så föll bomber över spelarhotellet där laget från staden Homs, Al Vatbas, bodde. En spelare dog och flera skadades mycket svårt.
Det var Sams sista uppdrag som domare i Syrien. En match han aldrig fick blåsa igång.
– Det var en skrämmande upplevelse. En stor chock. Det var en ung idrottsman som dödades av bomberna. Han kom till Damaskus för att göra det han älskar. Istället blir han dödad, säger Sam till SVT Sport.
Bestämde att fly
Han bestämde sig vid det tillfället att fly sitt hemland. Efter en strapatsrik resa, via bland annat Turkiet och Grekland, så kom han till Sverige förra sommaren.
I vintras hade han lyckan att komma i kontakt med Dan Bergh, domarobservatör i Hälsingland. Man såg till att Sam fick svensk domarutbildning omgående.
– Det är stor brist på duktiga fotbollsdomare i Hälsingland. Att jag fick reda på att det fanns en meriterad domare på en flyktingförläggning i Ljusne var rena vinstlotten, säger Dan Bergh.
De båda har blivit goda vänner. Och Sam har nu dömt ett antal matcher i division 4 Hälsingland.
– Jag är mycket glad och tacksam att jag fått möjligheten att döma fotboll i Sverige. Och jag känner att jag behövs, säger Sam.
Vi följde honom under två dagar när våren börjat blomma i Hälsingland. Sam bor i en flyktingförläggning i Ljusne, strax söder om Söderhamn, tillsammans med tre andra flyktingar. Här finns inte mycket att göra. En liten ort svårt sargad av nedläggningar och avfolkning.
Lyckligt lottad
Men Sam tycker ändå att han är lyckligt lottad.
Men han har inte fått de fyra sista siffrorna i sitt personnummer ännu. Vilket skulle ge honom större möjligheter i livet.
Han blev kallad till en intervju med Migrationsverket i Boden (!) den 6 mars tidigare i våras. Han tog tåget dit...bara för att mötas av beskedet att handläggaren var sjuk den dagen. Sam fick vända åter utan att ha fått hjälp. En resa på 140 mil tur och retur. Förgäves.
– Jag fick ett besked att jag fått en ny tid i september. Ett halvårs väntan. Nu kan jag inte jobba. Och inte studera, säger han uppgivet.
Därför har de två uppdragen han har inom idrotten blivit så mycket viktigare. Han försöker lära sig svenska på egen hand. Han behärskar enklare konversationer. Men klarar sig bättre på engelska.
– På fotbollsplanen försöker jag prata svenska så mycket jag kan. Samma sak i simhallen. Det går inte att komma in i ett nytt samhälle om du inte behärskar språket, säger Sam.
Läser barnböcker
Han läste juridik i Syrien. Här läser han svenska barnböcker för att lära sig svenska språket.
Han fyller 30 år när vi besöker honom. Han är glad. Dan Berghs döttrar (som simmar i klubben där Sam är tränare) har bakat en tårta till honom. Och det blir en liten fikastund i den mycket spartanska lägenheten.
– Fika var nog det första ord jag lärde mig i Sverige, skrattar Sam. Jag har förstått att det är mycket viktigt. Som att andas frisk luft för svenskar.
Han berättar om sina drömmar. Att nån gång i framtiden få döma i allsvenskan. Och framför allt, att få möjligheten att kunna läsa juridik. Han vill jobba som advokat i framtiden och jobba med frågor om mänskliga rättigheter. Att hjälpa människor som har det svårt.
– Jag har ett nytt liv, fått nya vänner. Jag ser framåt. Och hoppas...