Inom sig har människan både ljus och mörker. Hon är inte bara god eller bara ond, ingenting är bara svart eller bara vitt. Du definieras av hur du använder din fria vilja, av vägen du tar, av beslutet att antingen agera på ett sätt eller ett annat. Ett fotbollslag fungerar likadant.

Länge har Argentina betraktats som ett av världens vassaste landslag, fullproppat med bevingade bolltrollare, men inifrån har man alltid slitits av striden mellan två filosofier, två ideologier.

Det vore fel att kalla ”Menottista” för ljuset och ”Bilardista” för mörkret, men det vore heller inte rätt att börja i en annan ände än här.

Bohemen gör entré

Argentina har blivit världsmästare två gånger. 1978 hette tränaren Cesar Luis Menotti, 1986 Carlos Bilardo. Och visst ska vi börja i rätt ände.

1976 grep militären makten i landet och när hemma-VM vankades två år senare kunde man inte göra bort sig. Den internationella idrottens rampljus skulle fästas på Argentina. Dags att minimera riskerna, slipa bort kanterna, vässa kvalitetsknivarna för att sprätta upp motståndarseglen som närmade sig i horisonten.

Vad gör man då? Jo, anställer en livsnjutare.

Där folket hade förväntat sig en förbundskapten som gnuggar disciplin och defensiva riktlinjer hämtades Cesar Luis Menotti in. Han var en bohem, en drömmare, och allra främst stod han för en fotbollsfilosofi som argentinarna hade älskat när sporten vuxit fram. Bolltrillande och inte bollvinnande. Vackert och inte vidrigt.

– Du kan förlora en match, men inte värdigheten du får genom att spela fin fotboll, sa Menotti.

Ni har redan räknat ut att hans namn födde ideologin ”Menottista.” Ni kan också tänka er hur landslagskrukan formades i händerna på honom.

– Det finns en viss typ av fotboll som vill få oss att tro att allt i livet är kämpigt, att det kräver uppoffringar, att vi ska vinna till varje pris. Så skapas efterblivna människor, användbara idioter som följer strömmen. En fotbollsspelare ska representera tusentals människors drömmar och känslor.

När premiärporten sköts upp på hemmaplan skickade Menotti ut en 4-3-3-uppställning med kreatören Mario Kempes som puls på mittfältet. Argentina tog sig till final mot Nederländerna och vann med 3-1. Kempes var hjälten på planen, Menotti utanför – men fotboll är och förblir en färskvara.

Fyra år senare åkte man ut mot rivalen Brasilien. Skillnaden mellan geni och galning har alltid varit resultatet, framgångarna, och nu gick Menotti från det ena till det andra, från vinnare till förlorare. Förbundet agerade.

Ut: Menottista. In: Bilardista.

”Handlar om att vinna”

Carlos Bilardo föddes fyra månader efter Menotti och är en dåtidens Diego Simeone – en hård mittfältare som blev en ännu hårdare tränare. Där Menotti hade talat om hur fotboll skulle förtrolla folket var Bilardo rak och rå.

– Det handlar om att vinna. Ingenting annat.

VM i Mexiko tickade närmare, 1985 blev 1986, och Bilardo visste vad han behövde göra för att vinna. Han tog flyget över Atlanten, bilen till Neapel och träffade världens mest talangfulle fotbollsspelare, som råkade vara argentinare. Sedan räckte han över kaptensbindeln till den store lille magikern.

Signalen var tydlig.

Det var Diego Maradona som skulle göra det.

Klassisk kvartsfinal

Solen stod högt på den mexikanska himlen när Bilardo slog sig ner i omklädningsrummet och funderade. Argentina hade tagit sig vidare från gruppspelet, Maradona vuxit som lagkapten och ledare, men den raka 4-4-2-formationen var svag, svajig. England väntade i kvartsfinal. Det var förbjudet att förlora, läge att svinga sitt taktiska trollspö för att hitta en annan väg till segern.

När spelarna klev ut på planen hade kejsaren fått nya kläder, en friare roll. Maradona flyttades ner bakom Jorge Valdano, som playmaker i ett 3-5-1-1 framför defensiva sköldar som skulle göra grovjobbet medan han glänste.

Om det var tid för hjältar? Snarare för stunder att skriva sånger om.

Än i dag betraktas den här matchen som en slags förening av Argentinas två ideologier, en föreställning där änglar och demoner turades om att dansa.

Först lyfte Maradona mot stjärnorna och stötte in 1-0 med handen, helt enkelt för att Argentina skulle vinna till varje pris.

Bilardista.

Sedan rann han igenom det engelska försvaret, förbi fem spelare, rundade Peter Shilton, och så hade den mest mytomspunne spelaren rullat in världshistoriens vackraste mål.

Menottista.

Dubbla mål. Dubbla sidor.

Argentina gled vidare, slog Belgien i semi och nu väntade Västtyskland. Lothar Matthäus punktmarkerade Maradona matchen igenom, men de bästa är bäst för att de är bäst när det gäller. Vid ställningen 2-2 och med några minuter kvar fick Maradona en millimeter, en mikrosekund, och använde den till att frispela Jorge Burruchaga.

Fem sekunder senare hade Argentina gjort det vinnande målet och var mästare igen. Maradona var hjälten på planen, Bilardo utanför – men fotboll är och förblir en färskvara.

Arvtagarna

Egentligen slutar berättelsen här, samtidigt som den börjar. Fyra år senare fick ju Bilardo tacka för sig efter en ny final mot Tyskland, efter en match där Argentina var så besatta av att vinna att man glömde bort hur man gör.

Varken Menotti eller Bilardo kom att träna landslaget igen, men det argentinska arvet genomsyras fortfarande av deras syn på sporten. Varje förbundskapten som axlat den fallna manteln kategoriseras, klassas som antingen det ena eller det andra.

Diego Simeone har inte basat över Argentina, men förväntas ta över i framtiden efter sitt benhårda, brutala Bilardo-bygge i Atletico Madrid. Marcelo Bielsa förvandlade landslaget från spännande till strålande med sitt 3-3-1-3, krossade kvalgruppen med flödande fartfotboll, men överlevde inte ”Dödens grupp” när Anders Svensson spräckte den blåvita ballongen med Menotti-mönster.

I dag? Förbundskaptenen heter Jorge Sampaoli. Han har näven full av anfallspärlor, han vill spela vacker fotboll, men snarare än att få ut maximalt av Gonzalo Higuain och Sergio Agüero är han beroende av den allra bäste.

Lionel Messi är anledningen till att Argentina spelar VM, orsaken till att offensiven kan räcka hela vägen till bucklan. Det var han som hamrade in ett hattrick i den avgörande kvalmatchen – och det är han som kan bli anledningen till att man inte behöver välja mellan två sidor.

Ska visa vägen

Vi har inte rätt att säga vilken som är vilken, men vi kan enas om att förgrundsfigurerna i vår argentinska fotbollssaga har både ljus och mörker inom sig.

Cesar Luis Menotti ville spela vackert, men kan också betraktas som en naiv drömmare som inte förstått vad fotboll går ut på. Carlos Bilardo må vara en estetikens mördare, men i slutändan kan man alltid hitta argument för att sporten handlar om att vinna.

Två tränare. Två ideologier. Två filosofier som format Argentina som fotbollsnation – men varför välja?

De senaste tio, snart femton åren, har Messi förenat seger med skönspel, vidunderlig fotboll med vinst, glans med guld i Barcelona. Han är en enda titel från det slutgiltiga erkännandet som tidernas bäste fotbollsspelare, en VM-pokal från att bli frälsaren han föddes för att bli. För att lyckas måste han bli mästare av ljuset och mörkret, dansa med änglar i ena handen och demoner i andra.

Signalerna har varit tydliga, ända sedan han fick kaptensbindeln.

Det är han som ska göra det.

– – -

SVT Sport räknade ner till VM med ett dokument varje söndag. Denna text publicerades första gången den 20 maj. Under faktarutan hittar du alla dokument.