Någon gång i livet ska barnet bli vuxet, pojken bli man. För Daniel Stensson, som i mars fyllde 21, har processen påskyndats av en flytt till italienska Serie C.
Tidigare i år knackade AC Mestre på dörren, frågade Brommapojkarna om man ville förhandla om den kreative innermittfältaren med sylvass vänsterfot. Några månader senare har Stensson funnit sig tillrätta i det nya landet, även om han saknar Sverige.
– Det är den absolut tuffaste delen med att vara utlandsproffs, att när jag är hemma ringer jag en polare efter träningen, hänger med grabbarna och går hem till mamma som lagat middag. Efter flytten hit blev jag lite vuxen från ingenstans, säger han till SVT Sport och fortsätter:
– Nu lagar jag mat, tvättar och diskar själv. Det blir mycket ensamtid och man saknar polarna något enormt ibland. Jag bor dock i en tvåvåningslägenhet med tre andra killar i laget. Det är fräscht och jag trivs.
Kan leva på lönen
Daniel Stensson, vars tvillingbror Jacob utsågs till årets nykomling i amerikanska Denver Athletics, har italienskt påbrå. Morfar kommer från Italien.
– När jag flyttade hit berättade min mamma att jag pratat om Italien, och England, ända sedan jag var fem år.
Du drömde om detta redan som liten?
– Absolut. Det som inte blev som drömmen är väl att jag lirar i Serie C i stället för i något topplag i Serie A.
Hur funkar livet som proffs rent ekonomiskt?
– Jag har en lön som jag kan leva på, men den är inte så hög. Jag kan liksom inte köpa en Maserati. Men det här gör jag inte för pengarna, utan för att utvecklas och för kärleken till fotbollen.
Och hur vardagen ser ut?
– Jag vaknar vid nio, äter frukost och läser lite italienska. Efter lunch drar jag till träningen, tar därefter en kaffe med lagkamrater och lagar middag fram mot kvällen. En vanlig dag. Ett vanligt liv.
”Här går det snabbt”
Ungefär samtidigt som en ung Stensson slog sig in i Brommapojkarnas a-lag togs han ut i den svenska U17-truppen. Facit: Tre landskamper, tre segrar. När han nu tagit flyttlasset till Italien resonerar han kring skillnaden på svensk och italiensk fotboll.
– Här går det extremt snabbt. Får du en passning i Sverige har du oftast tid att vända upp, men här har du direkt en spelare i ryggen som antingen gör ner dig eller tar bollen om du inte agerar snabbt. Bara på någon månad känner jag att jag har utvecklats i beslutsfattande, säger han och fortsätter:
– I Sverige är det annorlunda. Där är det lite mer att man sätter upp bollen på anfallaren, som ofta är extremt stark och skicklig på att vricka ner bollar till rättvända spelare.
Analysen är träffsäker – så även återberättandet av det konstigaste han hittills upplevt.
– Det måste ha varit när vi lirade bortamatch för ett par veckor sedan och halvtimmen före match börjar det regna oerhört mycket. 30 minuter in i matchen gick det inte att passa bollen längs backen. I stället fick man chippa den framför sig och trampa i väg. Det var inte riktigt min stil, inte riktigt Daniel Stensson.