Sergio Ramos hade ingen chans. Marcelo hängde inte med. Mohamed Salah tryckte igång turbomotorn och störtade förbi, höjde pulsen på publiken. Men det gick inte. Dit, ja, men inte längre. Roma hade hemmamatch mot Real Madrid, man var framme i åttondelsfinal i Champions League, Salah hade skaffat sig ett övertag mot Ramos och Marcelo – men han satte krokben för sig själv, misslyckades med sista touchen, avslutade för dåligt. Där och då var han världens förmodligen bästa nästan-spelare, en sådan som knackar på dörren till finrummet men snubblar på tröskeln.
En annan tid. En annan spelare.
Prinsen av Egypten var ännu inte krönt.
*
Ska vi lägga ett egyptiskt pussel? I så fall är turism en av de största bitarna. Den politiska pendeln svänger ofta, går från Hosni Mubarak till general al-Sisi via Mohammed Morsi, men oavsett styre och säkerhet hittar turisterna alltid till Egypten. De tar en tripp till Giza och ser pyramider som snuddar himlen, åker till Röda havet och dyker in i en helt ny värld.
Framme i Nildalen berättar lokalbefolkningen om en civilisation som blomstrade för femtusen år sedan och om hur Nilen – floden som flyter norrut – är lika fundamental i dag som i går.
Och idrotten? Fotbollen? Framgångarna?
93 miljoner invånare har väntat sedan 1990 på att få spela VM. I sommar är nedräkningen över. Som med alla lag kan man lyfta fram moralen och mentaliteten, hjärtat och inte hjälten, men frågar du vilken egyptier som helst kommer han peka på Mohamed Salah.
”Jag kom från ingenstans”
Det är skillnad på att drömma och hoppas. När en liten pojke i byn Basouyn tittade på Champions League kändes allt så långt borta. Han njöt av brasse-Ronaldos målsinne, av Tottis vision för spelet och av Zinedine Zidanes silkeslena fötter, men han var också medveten om att vägen till stjärnorna var lång.
– Jag var inte typen som gick runt och sa att jag kommer att bli någonting stort. Jag kom från ingenstans, från ingenting, och var en kille med en dröm. Jag visste inte om jag skulle lyckas, men jag önskade det så innerligt.
När Salah blickar tillbaka och bakar ihop den formuleringen har han redan blommat ut. Han är ett fullfjädrat fotbollsproffs, den klarast lysande stjärnan på Liverpool-himlen. I dag behöver han bara ta sig till träningen, få i sig frukost och göra det han är bäst på. En vänstervrickning här, ett skruvat skott där. En tempoväxling hit, en trixig dribbling dit.
Det var annorlunda då, i en annan tid, när han var en annan spelare och människa.
– Fem dagar i veckan tog jag buss till träningen. Och det var inte bara en buss, utan jag fick byta tre, fyra och ibland fem gånger. Jag spelade för Arab Contractors och de skrev ihop ett intyg som jag visade för lärarna. Från sju till nio var jag i skolan. Sedan åkte jag till träningen. Det tog drygt fyra timmar dit. Jag var 14.
När Mohamed Salah kämpat sig in i seniorspel och vuxenvärld, när han avverkat sin a-lagsdebut som 16-åring och slagit sig in i landslaget tre år senare, kom döden på besök till Port Said Stadium. Al-Masry hade ledningen med 3-1 mot Al-Ahly, men det vinnande lagets supportrar gick till attack mot de förlorande. 74 personer dödades, över 500 skadades.
– Det är den största katastrofen i landets fotbollshistoria, sa Egyptens vice hälsovårdsminister Hesham Sheiha.
Ligaspelet ställdes in. Salah, som hade fångat FC Basels uppmärksamhet, signerade ett fyraårskontrakt med schweizarna.
– Efter träningarna hade jag 15 timmars dötid. Jag kunde inte språket, hade ingenting att göra, inga egyptiska kanaler att titta på. Och jag var ensam. Därför blev jag tvungen att anpassa mig snabbt.
Salah tog en kurs i engelska och efter ett par starka säsonger hamnade han i England. Chelsea betalade 11 miljoner pund, men inte förrän han lånades ut till Fiorentina blev han magikern som trollade.
”Sim-Salah-bim”, skrev Gazzetta dello Sport efter en strålande inledning, och halvåret senare hade Roma vunnit dragkampen och slussat in honom till huvudstaden.
Frälste nationen
Bakom skyttekungen Edin Dzeko flöt Salah fritt från en utgångsposition till höger. Han skar in, svepte fram bollar, satte några själv. Han var duktig i Roma – dyrkad i Egypten. Framme i en avgörande VM-kvalmatch i oktober satte Kongo kniven mot den egyptiska strupen, pressade ett hemmalag som var så nära sitt första VM på 28 år.
Salah hade gett sitt lag ledningen, Kongo kvitterade och när matchen gick in på tilläggstid fick egyptierna en straff. Supportrar och spelare firade som om segern var klar – och Salah såg till att det blev så. Bland 93 miljoner frälsta människor fanns skribenten Marwan Ahmed.
– Ord kan inte beskriva det. Matchminut 95. 100 000 fans på läktarna. Man kunde höra en knappnål falla när han, en 25-åring, klev fram. Men vi visste. Vi visste att våra liv var trygga i hans händer.
Jo, egyptierna vet. De vet att Salah skänker pengar till välgörenhet, att han vägrade bygga en lyxvilla efter det där målet, att han i stället byggde en skola i sina gamla trakter.De vet att när han nyligen blev utsedd till Premier Leagues bäste spelare tog han med sig Liverpool-kaptenen Jordan Henderson till prisutdelningen, helt enkelt för att han tyckte att priset var lagkamraternas förtjänst. Hatem Kadous från podcasten Oild Field Index är full av beundran.
– Salah är det enda som gör det egyptiska folket lyckligt. Det räcker med att gå till ett kafé när Liverpool spelar så ser man. I 90 minuter enar han nationen, får oss att glömma allt vi går igenom – revolutioner, Muslimska Brödraskapet, IS… Allt det där.
Allt det där, ja. När Egypten gick till presidentval i mars röstade drygt en miljon invånare blankt, i protest mot vad de ansåg var ett riggat val. Flera valde att stryka namnen ”Al-Sisi” och ”Moussa”. I stället skrev de ”Mohamed Salah.”
*
I april var Roma framme i ännu en slutspelsmatch i Champions League, men den här gången vankades semifinal mot Liverpool och den här gången stod Salah på andra sidan.De gamla lagkamraterna visste att han behövde stoppas, kände till hans styrkor, fruktade hans fart och vänsterfot. Men det gick inte. Kostas Manolas hade ingen chans. Federico Fazio hängde inte med.
Mohamed Salah tryckte igång turbomotorn och skaffade sig ett övertag, skickade in två mål och serverade lagkamraterna till fler. För två år sedan snubblade han på tröskeln till finrummet. Här och nu är han världens förmodligen bäste efter Messi och Ronaldo.
En annan tid. En annan spelare.
Så kan det se ut när prinsen blir kung.
– – -
SVT Sport räknade ner till VM med ett dokument varje söndag. Denna text publicerades första gången den 29 april. Under faktarutan hittar du alla dokument.