Maradona hade en förmåga att leverera drömmar, skriver Kristina Kappelin. Foto: Bildbyrån

Krönika: ”Maradona dör inte – han finns kvar i varje 10:a”

Uppdaterad
Publicerad
Krönika ·

Maradona är död och jag kommer att tänka på Shakespeare.

”Vi är det stoff som drömmar vävas av”, säger Prospero i Stormen.

Det var Diego Armando Maradona också. En liten kille från ett slumkvarter med en ofantlig talang och med turen att någon såg den och ville göra något av den. En spelare som försatte en hel nation i extas när Argentina vann fotbolls-VM 1986.

Kristina Kappelin

Journalist

Hur skulle en sådan som han kunna dö gammal? Maradona brände sitt ljus i båda ändar och dog som den levande legend han var, tillräckligt ung för att orsaka en flod av tårar.

En jordbävning av sorg skakar Neapel. Så många av stadens invånare är unga nog att ha upplevt miraklet, när Diego Armando kom, reste dem ur deras känsla av förödmjukelse och fick dem att sträcka på sig. När klubben vann sin första ligatitel någonsin 1987 var planen att täcka Vesuvius i ett jättelikt stycke himmelsblått tyg. Jag var för ny i Italien för att inse hur absolut omöjligt ett sådant projekt var. Vesuvius är enormt stort. Men själva idén säger både något om napolitanarnas förmåga att drömma och Maradonas förmåga att leverera just det.

Drömmar.

Därför är det egentligen oväsentligt att uppehålla sig vid mannen, vad han var och inte var. En buse, en dumbom, en kvinnokarl, en missbrukare, en man med förtvivlat dåligt omdöme. Inpå bara huden är vi alla sårbara, verklighetens nakna ljus är obarmhärtigt.

Men i sina unga år kunde Maradona gå på vatten och få en hel värld att skälva av vällust med hjälp av kroppens magiska perfektion, spelarens seger över spelet, fotbollen som tro och religion.

I natt fäller Argentina och Neapel tårar över en man de älskade och hatade. De jättelika väggmålningarna av Diego Armando är belysta av tusentals bloss, altarskåpet med ett hårstrå från hans huvud vid Santa Chiaras kyrka är säkert blomstersmyckat och Neapels borgmästare vill döpa om San Paolo-stadion till hans ära.

En av mina vänner från Neapel skriver så fint på Instragram:

Maradona dör inte

Han lever kvar bland barnen som fortfarande drömmer om att bli som han

Han lever kvar i fantasin hos dem som hoppas att lyckas

Han finns kvar i varje 10:a vi ser

Han lever kvar i talesätten:

Men va, tror du du är Maradona eller?

DOKUMENT: Maradona – geniet med Djävulen i hasorna

Det här är en krönika

Reflektionerna är skribentens egna. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.