Frågan inför det här VM-kvalet handlade ingenting om VM, utan snarare hur mjukt Sverige kunde landa efter att svensk fotbolls främste genom tiderna, Zlatan Ibrahimovic, lämnat landslaget. Tro för guds skull ingen var kräsen. Går en vinge på planet sönder så kör vidare. Ser piloten ingenting? Försök ändå. Ge oss bara något att känna.
Inte blev det lättare av en historiskt tuff kvalgrupp med världsnationerna Frankrike och Nederländerna. Och inte sågs en skymt av VM-spel i 1–1-premiären mot Nederländerna.
Sverige kom lindrigt undan och om publiksiffror är det absoluta måttet på popularitet så var det här landslaget på väg att tappa greppet.
Ett halvtomt Friends skulle ett drygt år senare slå publikrekord. Vägen dit? Genom att ta historien vidare. Bryta ny mark.
Svenska supportrar har länge bråkat i en identitetskamp kring hur fotboll ska spelas.
I ena ringhörnan finns Lasse Lagerbäck-dyrkarna där försvarspel är allt och svensk fotbollshistoria ska leva vidare på det sätt som det alltid gjort.
I den andra ringhörnan finns en grupp som skanderar ”full fart framåt” i tid och otid. De som står i mitten och tycker ”både och” är rätt få och brukar lätt bli uppkäkade.
Från ena hållet med argument om vår fotbollstradition och från andra hållet om vart fotbollen är på väg. Janne Andersson är en av dem. Efter Milano-miraklet frågade jag honom om momentet på den här kvalresan. Om han kunde peka på en plats och en tid där det hände. Han pratade om att bryta ny mark i svensk fotbollshistoria – han sa det bara inte uttryckligen.
– Jag tycker att vi förra hösten matchen mot Frankrike visade att vi inte bara kan försvara oss. Då kunde vi visa att vi hade ett spel och ett mod i vårt egna spel. Den matchen tror jag gjorde att spelargruppen växte enormt. Peter (Wettergren, assisterande) och jag fick ett självförtroende, att så som vi ville spela fungerade mot de bästa. Väldigt många har sagt ”vilken match ni gjorde, vad bra ni var”. Jag tror på något sätt väckte det ett hopp hos alla.
Det är ofta vid förluster man kan skilja vinnare från förlorare. Den där novemberkvällen i Paris föll Janne Anderssons Sverige på resultattavlan, men gjorde den vinnande analysen och fortsatte på den modiga vägen att våga göra något nytt.
Det där modet gjorde att uträknade spelare som Sebastian Larsson, Ola Toivonen och inte minst landslagskaptenen Andreas Granqvist i sin sista chans lyckades nå ett VM. Sensationen på San Siro handlade i princip bara om försvarsspel. Vägen dit handlade om så mycket mer och har fått blågula supportrar att börja drömma igen.
Närmast himlen, på San Siros tredje etage, var drömmarna som allra starkast.
”VM-guld, VM-guld, VM-guld”, sjöng de 1500 blågula supportrarna.