Frederic Chopin, den tongivande tonsättaren, skulle ge landsmännen styrka. I gryningen den 1 september 1939 hade Tyskland gått in i Polen, avfyrat startskottet för andra världskriget. Två veckor senare var man framme i Warszawa, omringade huvudstaden, visste att ryssarna samtidigt anföll med sin Röda armé från öster.
Om Polen var förlorat?
Chopins musik sändes ut i radion. Budskapet var tydligt. Polen skulle upprepa en hjältemodig bedrift från 20-talet, försvararna skulle försvara sin älskade stad. Då höjde tyskarna tempot.
Tusentals människor dödades i brandbomber, försvaret föll och Chopins toner ersattes av sorgemusik. Polen kvävdes, klämdes, klyvdes itu av Tyskland och Sovjetunionen. Söner och döttrar fördes i väg som krigsfångar – och ett år senare massakrerades 21 857 polacker i skogsområdet Katyn. Två tredjedelar var officerare. Ordern kom från Josef Stalin i det som i dag heter Ryssland.
*
Krigets första offer är sanningen, men dess största offer är oskyldiga människor. De brinner i korselden, blir nationens änglar snarare än framtid – men några överlever, några blir kvar.
En av världens bästa anfallare heter Robert Lewandowski. Han spelar fotboll i Bayern München, har gjort 106 mål på 124 matcher, 52 på 93 landskamper.
Den 21 augusti 1988 föddes han i Warszawa och kickade boll under matbordet medan han åt soppa. Fotboll spelade han med äldre killar, och i dag är han själv en av de äldre, 29 år gammal och med ett målsinne som förvandlar Polen från bra till bättre – men utan sin pappa.
Krzysztof Lewandowski avled 2005, hann inte se sin lille pojke bli stor och spela seniormatcher. Om 16-årige Robert gav upp? Inte då. Inte någonsin.
*
Knappt hade träden i Katyn hunnit räkna de döda kropparna förrän de blev fler. En motståndsrörelse reste sig och föll. Polackerna tog till vapen för att tampas med nazisterna, men Stalin i öster vägrade sträcka ut en hjälpande hand.
Nazisterna behövde drygt sextio dagar på sig för att slå ner uppropet, och när krutröken skingrades i Warszawa hade 150 000 civila förlorat livet. De överlevande fördrevs eller skickades till koncentrationsläger. Befolkningen, som före kriget uppgick till 1,5 miljoner, var nere i 150 000.
Och staden hade smulats sönder.
Under upproret hade många byggnader redan demolerats, men nu hamrade tyskarna in spikar i krigskistan genom att spränga ännu fler. Mer än 85 procent av staden förstördes och här kunde Chopins toner ha slutat eka i evigheten, tystnat för alltid. Om Polen var förlorat? Inte än.
*
VM blir en fest där det polska parlamentet vägrar dansa. De tänker inte åka till Ryssland, inte när Krim-konflikten är färsk i minnet och när man fortfarande riktar missiler av misstankar mot ryssarna över flygolyckan i Smolensk 2010, där 96 passagerare miste livet. En av dem var Polens president Lech Kaczynski. Alla skulle till Ryssland för att hedra 70-årsminnet av Katyn-offren.
Just 2010 flyttade Robert Lewandowski från Polen till Tyskland. Han hade vunnit ligan med Lech Poznan och signerade nu ett fyraårskontrakt med Borussia Dortmund. En fotbollsspelare kan trampa snett på vägen mot stjärnorna, men Lewandowski har aldrig behövt ångra det där steget.
Nedanför den gula väggen, utgjord av Dortmund-supportrar som törstade efter framgångar, målade han i gult och svart. Laget vann ligan säsongen därpå, gled om kejsarklubben Bayern München, och när Lewandowski stack i väg på landslagsuppdrag tog han målsinnet med sig.
Mindre än två månader efter att Dortmund säkrat seriesegern ledde han sitt Polen mot Andorra i Warszawa. 37 minuter in i matchen gjorde Lewandowski mål. 37 minuter tidigare hade han sjungit nationalsången med tio landsmän.
En av dem var Jakub Blaszczykowski. När han var tio såg han pappa mörda mamma. Ja – han såg sin pappa mörda mamma. Om han gav upp? Inte då. Inte någonsin.
I stället stod han på gräsmattan och sjöng om nationen, en sång som lika gärna kunde handla om honom, den om hur Polen ännu inte är förlorat och om hur polackerna, så länge man lever och med sabeln i handen, ska återta det som främmande makt berövat dem.
39 minuter i matchen var det Blaszczykowski som satte 3-0.
*
Fåglarna hann aldrig kvittra den där morgonen när Tyskland invaderade Polen. Solen gick inte upp i Katyn när Stalin tryckte på knappen och satte punkt för polska liv. Ur krigets skuggor och i kölvattnet av kommunismen har dock Polen rest sig och rest sig igen. Staden som smulades sönder har byggts upp, och skribenten Leopold Tyrmand känner stolthet.
– Varje invånare i Warszawa andades in uppskattningsvis fyra tegelstenar per år. Man måste verkligen älska sin stad för att stanna och bygga den igen på bekostnad av sin andning. Det är kanske därför som staden, ur ett slagfält av spillror och ruiner, återigen blev det gamla Warszawa, det eviga Warszawa. Invånarna gav den livet tillbaka. De fyllde stadskroppen med sina egna, varma andetag.
Jo, det polska hjärtat pumpar igen. Fåglarna kvittrar. Solen stiger. I huvudstaden har man storsatsat på kultur, byggt flera påkostade museum och en nationalarena i fotboll. På andra sidan floden spelar Legia Warszawa sina hemmamatcher, och där kablade fansen ut ett tydligt budskap häromåret:
”Warszawa – staden som överlevde sin egen död.”
Och den tongivande tonsättaren, han som hette Frederic Chopin? Hans musik försvann inte. Den ekar i evigheten. I dag ligger han begravd i Paris, bortsett från en röd kroppsdel som förts hem till Warszawa. Den har placerats i Heliga korsets kyrka, intill ett minnesmärke med en inskription från Matteusevangeliet:
”Och där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.”
*
Förbundskaptenen heter Adam Nawalka och tillträdde 2013. Då var Polen rankat 78:a i världen. Det var dags att bygga upp ett söndersmulat landslag – bit för bit, sten för sten. Resultatet?
Nawalka har monterat ihop ett bygge som förra sommaren rankades femma, som nu åker till ett land vars järngrepp man tog sig ur i skarven mellan 80- och 90-talet, efter fyra decenniers drömmar om frihet. Och landslaget kryllar av spännande spelare.
Här finns Buffons Juventus-arvtagare Wojciech Szczesny och en Lukasz Piszczek som aldrig slutar springa. Piotr Zielinski är en blivande monstermittfältare, Grzegorz Krychowiak en formidabel fältherre som fallit i glömska och Arkadiusz Milik en skadeförföljd skarpskytt – men av 28 mål i kvalgruppen svarade Lewandowski för 16.
Även den här gången ska killen från Warszawa bära en rödvit fana med den flygande örnen, som rest sig ur askan för att bli starkare och större.
Det har gått tolv år sedan landet spelade VM, men nu är man här igen. 1939 gick ryssarna in i Polen. Nu ska Polen invadera Ryssland. Fotbollen är vapnet, Lewandowski ledaren.
Än har man inte vunnit något, men än är man heller inte förlorat.
– – -
Det här var den sista delen i SVT Sports nedräkning inför VM. Vi räknade ner med ett dokument varje söndag (denna text publicerades första gången den 10 juni). Under faktarutan hittar du alla dokument.