Duplantis medverkade vid en digital presskonferens från förlägret i Fukuoka där alla de stora svenska medierna var närvarande. Nyfiket tittade han på människorna på små bilder på skärmen och undrade om det var tidningsfolk. Alla frågorna ställdes helt öppet så inget medium fick några exklusiva citat. Duplantis fick de flesta frågorna på svenska och svarade sedan på engelska.
– Jag anpassar mig till tiderna och värmen och befinner mig där jag vill vara. Jag har aldrig varit i bättre form, säger Duplantis och trivs med att ha den sköna känslan som han egentligen haft ända sedan förra vintern då det blev två världskekord, 6,17 och 6,18, vilket ännu gäller fram till OS-finalen 3 augusti. Då hoppas han på en ny sifferkombination som världsrekord.
21-åringen gör sitt första OS, så ung men ändå en veteran i branschen av kringflackande stavhoppare som bildar en stor familj under tävlingarna där man stöttar varandra samtidigt som man är konkurrenter. Han försöker att inte göra så stor sak av att det är ett OS även om det inte helt går.
”Aldrig upplevt något liknande tidigare”
– Det är som vanligt men ändå annorlunda. Om jag vinner och hoppar superhögt så vet jag inte vad som kommer att hända eftersom jag aldrig har upplevt något liknande tidigare, funderar Duplantis.
Ännu har inga kvalhöjder kommunicerats ut (vilket gäller alla friidrottsgrenar). Duplantis har givetvis stenkoll på vad han tror kommer att krävas för att gå till final.
– Det kommer att krävas 5,75 eller 5,80. Gör man 5,70 i första försöket tror jag att det kommer att räcka, 5,75 definitivt. Jag kommer inte att försöka spara benen med att hoppa så få hopp som möjligt. Vi hoppar på morgonen och har två hela vilodagar efter det och eftersom finalen är på kvällen är det nästan som tre hela vilodagar, säger han och tror sig redan nu veta ingångshöjden i kvalet.
– Kanske kommer jag att gå in på 5,60. Det är skönt att vänja sig vid banorna så det gör inget om jag tar några extrahopp.
”Känns som om jag har hela Sveriges tyngd på mina axlar”
Har du klart för dig vilka typer av stavar du ska ha vid de olika höjderna eller utvecklas det under tävlingens gång?
– Det är alltid olika förutsättningar. Jag har en bra känsla för vad jag kan få ut av varje stav men det beror på hur jag springer och hur ställningen satts upp. Det som många inte förstår är att det är stora variationer kring hur ställningen sätts upp och hur lådan känns.
Hur ser du på att du är så stor favorit?
– Det är som det är och så ser det ut inför varje tävling. Det är lite komiskt att jag kommer till mitt första OS och alla förväntar sig att jag ska vinna. Det känns som om jag har hela Sveriges tyngd på mina axlar. Jag försöker att hålla mig till mina rutiner och göra det som jag brukar och förhoppningsvis göra det lite bättre. Jag har gjort det så länge nu och hanterat press, vilket får mig att känna mig säker, säger Duplantis som känner ett stort stöd att ha sina föräldrar och tränare Greg och Helena på plats i Japan.
– Om jag gör det jag gjort de senaste åren så borde jag gå ut där och vinna, säger han och tycker att favoritskapet är rimligt.
– Det hade varit orättvist att ha höga tankar om mig om det varit orimligt.
Samma frågor i 1,5 år nu
Han har fått samma typ av frågor i 1,5 år, ska bli skönt att slippa dem efter OS, nu eftersom spelen sköts upp efter den fantastiska vintern 2020 med två världsrekord inom en vecka. Regerande världsmästare från Doha 2019 är Sam Kendricks. Där var Duplantis tvåa.
– Sam är den som kan utmana hårdast men det är ett OS och vad som helst kan hända och någon annan som Chris Nelson (5,92 i år) kan säkert hävda sig. Någon kommer säkert att hoppa sex meter och utmana mig.
För att nå finalen krävs att man klarar av kvalet inne på ett öde OS-stadion i Tokyo.
– Kvalet är mer nervpåfrestande, superjobbigt, än finalen. Man har allt att förlora och lite att vinna egentligen.
”Hade inte gjort det en normal dag i Uppsala”
Kvalet äger rum 09.40 lokal tid (02.40 svensk tid). Hur trivs du med att hoppa så tidigt på morgonen?
– Det är det som ger kvalkänslan, de verkar alltid äga rum tidigt på morgonen. Det gör att det blir tuffare. Om det vore en normal onsdag och jag var i Uppsala så skulle jag inte välja att hoppa klockan ”halvtio” (sagt på svenska) men när det är något så viktigt som det här så har jag inga problem att stiga upp tidigt klockan 06.00 och förbereda mig, det kommer att finnas mycket adrenalin och anspänning. Även om jag föredrar att tävla på kvällen är det är samma förutsättningar för alla, säger Duplantis.
Vi hoppar i tiden till en dag efter finalen. Vad ser du framför dig när du tittar tillbaka?
– Att jag har vunnit finalen, säger Duplantis.
ARKIV: Här driver Duplantis med konkurrenten