Guld i ungdoms-VM på 200 meter, silver i junior-VM, Finnkampen, EM för fyra år sedan: Irene Ekelund gjorde allt extremt tidigt i sin karriär och hade aldrig sett en motgång när hon drog en baksida sommaren 2015, och tillvaron började rasa. Hon var ung och skör, bara 18 år gammal, och sjönk ner i depression och tvångstankar.

– Jag tror det började av stressen med skola och idrott tillsammans. Skola, springa, komma hem och så bara om och om igen, säger Irene Ekelund.

Forskning visar att minst 30 procent av svenska elitidrottare har upplevt psykisk ohälsa någon gång under sin karriär, vilket är mer än hos genomsnittet av befolkningen.

Startar poddradio

Irene Ekelund har luftat sina känslor på videobloggen ”Livet är skit ibland”, och ska bli ännu mer öppen. Nu i juni startar hon och en friidrottskompis en poddradio kring friidrott och psykisk ohälsa. Hon har gått till en idrottspsykolog under en längre tid och är svagt på gång: hon vann inomhus-SM på 60 meter i vintras och hoppas på EM på 200 meter i sommar.

– Jag satsar mot OS 2020, fram dit kommer jag att kämpa på, säger Irene Ekelund men erkänner också att hon håller på mer för att visa att hon kan än för att hon har lust.

Hur stor är din motivation?

– Om jag ska vara ärlig så är den inte stor alls, och det är jättekonstigt. Jag vet inte vad det är som driver mig riktigt, men det är väl tanken på att jag kan, fast det inte alltid är så lätt att ta sig till träningarna, säger hon till SVT Sport.