När Ryder Cup avgjordes i Paris ifjol var 23 av de 24 högst rankade spelarna i världen med. Jag stod själv mitt i folkmassorna när Francesco Molinari fixade poängen som behövdes för att säkra segern mot amerikanerna.
Det var magiskt.
Total hysteri.
Rena karnevalsstämningen när fajten var över – en kamp på blodigt allvar men samtidigt med så mycket hjärta och brobyggande golfare länder emellan.
Solheim Cup skapades 1990 för att skapa samma känsla hos damgolfen. Och efter några tävlingar så hade man faktiskt uppnått mycket av Ryder Cup-känslan – en prestigekamp mellan på papperet ofta starkare amerikanska lag och europeiska lag med en kämparglöd och många stjärnor ofta svenskor.
Men det var innan den stora asiatiska golfboomen. Sedan mer än tio år tillbaks har framförallt sydkoreanskorna tagit över damgolfen. Asiatiskorna, både koreanskor, japanskor och kinesiskor, prenumererar på de översta platserna på både rankinglistor och resultatlistor.
Hur länge kommer Solheim Cup fortsätta växa?
Solheim Cup har trots det vuxit år för år i mediebevakning och publiktillströmning. Men hur länge kommer det fortsätta så när det är bara är de nästan bästa i världen som möts?
På Solheim Cup 2019 är verkligheten så här. Ingen av de regerande majorvinnarna är europé eller amerikan, bara två av tio på världsrankingen är på plats på Gleneagles och bara fyra vinnare från LPGA-touren i år finns på plats.
Den asiatiska dominansen är ju givetvis anledningen.
Medan Ryder Cup bara blir större och större för varje gång det spelas, är kanske Solheim Cup på väg åt andra hållet snart. Om publiken, spelarna och tv-bolagen bryr sig om rankinglistor det vill säga.
Men det verkar de faktiskt inte göra – inte när det kommer till just Solheim Cup. Den här tävlingen lever sitt egna liv. Här är det traditionen, prestigen, rivaliteten och lagsammanhållningen som är det allra viktigaste. Då spelar inte avsaknaden av de asiatiska spelarna någon roll. Det väntas ändå rekordpublik till Gleneagles.
Världsrankingen är sekundär denna vecka
Svenskorna Anna Nordqvist och Caroline Hedwall är överens om att statusen på Solheim Cup inte påverkas av rankingläget.
”Jag tror inte Solheim Cup kommer att tappa sin prestige och atmosfär. Jag tror att det kommer bli väldigt mycket bra spel den här veckan även om rankingen säger att de allra bästa är inte här”, sa den dubble major-vinnaren till mig i går.
Och när jag pratat med bland andra fd svenska Solheim Cup-kaptenen Carin Koch och golfjournalister från USA och Europa om ämnet så verkar de flesta överens. Visst är det lite tråkigt att inte fler av spelarna som är här ligger lite högre på världsrankingen men samtidigt menar de att det är sekundärt en sådan här vecka.
Precis som Finnkampen mellan Sverige och Finland i friidrott varje år drar till sig intresse och betyder mycket för utövarna så behöver inte själva nivån på resultaten spela någon roll. Höjderna, längderna och tiderna på Finnkampen är knappast på VM-medaljnivå men kampen och prestigen mellan idrottarna finns där ändå. Och anledningen stavas tradition.
Rivalitet och sammanhållning är receptet
Men trots allt så kan det ju i en framtid bli så att de asiatiska golfdamerna blir än mer dominanta. När når man gränsen för när Solheim Cup har nått sitt existensberättigande?
Givetvis omöjligt att svara på och troligen är det så att precis som allt annat så går det i perioder, vilka som är bäst i världen. Snart så kan både amerikanskorna och europeiskorna ha tagit tillbaks en del mark.
De som redan nu vill se de allra bästa spela mot varandra lyfter ibland fram att man borde bjuda in Asien till matchen. Göra om formatet helt enkelt. Låta det bli en trehövdad kamp med en möjlig final mellan de två bästa ”kontinenterna”.
Men eftersom framgångsreceptet bakom både Ryder Cup och Solheim Cup är rivaliteten och sammanhållningen inom lagen så är en sådan idé ganska döfödd.
Rutinerade golfskribenten Ron Sirak menar att en sådan lösning skulle vara ett steg tillbaks.
”En anledning är att sydkoreanskorna och japanskorna till exempel, de vill inte tävla med varandra, de vill tävla mot varandra. De har en rivalitet”, säger Sirak.
Han har nog rätt. Och dessutom finns ju en nyinstiftad tävling som avgjorts tre gånger hittills för att just bjuda in andra nationer till lagspel i golf. International Crown, med fyra spelare som representerar varje nation, har hittills vunnits av USA, Spanien och Sydkorea. Den tävlingen kan möjligen öka i betydelse ju starkare de asiatiska länderna blir.
Så rör inte Solheim Cup.
Däremot är det viktigt att Europa vinner tävlingen då och då. Nu har USA två raka vinster och en europeisk seger skulle säkra intresset och till och med ge det en skjuts framåt inför framtida möten mellan golfrivalerna.
Därför kan jag för en gång skulle låta mig vara lite partisk... Heja Europa!