Kan en tvåa slå en etta? Eh, ja?

4 objekt

SVT:s ridsportkommentator AnnaMaria Jansson om kritiken mot att Jerringpriset gick till Peder Fredricson.

I går upprördes min kära kollega Jacob Hård av Jerringpriset och dess regler. Han tyckte inte att Peder Fredricson svarat för just den ”bästa” idrottsprestationen under 2016. Han tyckte inte heller att möjligheten att rösta mer än en gång per person borde finnas.

Well, jag skulle vilja svara med frågan; vem bestämmer vilken prestation som är bäst? Är det alltid valören på medalj som avgör den saken?

Nej, det tror jag de allra flesta håller med om är långt ifrån sanningen.

Ponera att Susanna Kallur tagit sig till OS-final i Rio i somras, kanske sprungit in på en sjätte plats, imponerat på alla i sin makalösa comeback, visst hade hon då kunnat komma i fråga gällande Jerringpriset? Trots avsaknaden av medalj? Bra, då kan vi räkna bort den aspekten.

Idrott är, på pappret, det mest svart-vita som finns.

Men om inte guld är av nöden, hur ska man då bestämma vad eller vem som är bäst? Svaret är självklart att det kan vi inte, och det är det som är hela grejen. Idrott är, på pappret, det mest svart-vita som finns. En vinner, alla andra förlorar. Men så fort du väger in känslor, ser till omständigheter, till vägen fram, till slitet som ligger bakom, då är det något helt annat. Och det är i det laglösa känslolandet Jerringpriset fyller sin allra vackraste funktion.

Ridsportens vurmare är ett hårt arbetande folk. Ingen vet bättre än hästmänniskor vad riktigt slit är. Det börjar när de är typ sex år gamla (okej, överdriver kanske lite här, men inte mycket), de ryktar och mockar och bär hö och det är lektioner före skolan och på sena kvällen och sen ska det tävlas och då kör de mil på mil längs svenska vägar och sen blir det Europa och man ”gör sina år” och de som inte lyckas i sadeln blir hästskötare och de som inte fixar det fortsätter kanske hjälpa till i nåt stall och det är dyrt och det är svårt och man blir sparkad och har ständigt blåa, klämda naglar och när man tävlar måste man tacka sin häst först efter alla framgångar för det hör till god ton och som lök på laxen tjänar de flesta nästan inga pengar alls.  

Det är i ljuset av detta Jerringpriset till Peder Fredricson ska betraktas. 

Det går dessutom bra att lägga till det faktum att Sverige, år efter år, får fram ryttare till det absoluta elitskiktet. Ryttare som tar EM-, VM-, och, just det, OS-medaljer, men som får mycket lite medial uppmärksamhet och lovord på vägen. Det är inte direkt så att Peder Fredricsons hästskötare efter en lång dag kan luta sig tillbaka i tv-soffan framför någon play-tjänst när allt det där slitet är gjort för att följa de allra bästa tävlingarna.

De skäms inte för att rösta tre gånger per person, tvärtom.

Vi på SVT Sport sänder världscupen och mästerskapen. Vid sidan av det – noll. Det finns ingen Viasat Ridsport, även om det, efter två Jerringpris på fem år, kanske verkligen borde finnas? Varsågod för den idén, alla ni som säljer abonnemang. 

Det är i ljuset av detta Jerringpriset till Peder Fredricson ska betraktas. 

Och det är i ljuset av detta en tvåa kan vinna över en etta. 

Ridsportens anhängare tar alla chanser att lyfta fram den prestation de anser varit bäst. De skäms inte för att rösta tre gånger per person, tvärtom, om de inte gör det kommer nämligen inte den prestation de anser bäst vinna. De gör jobbet, precis som de alltid gör, och det är just precis det som är det ljuvliga med Jerringpriset.

Eftersom folket röstar ligger det för en gångs skull i deras händer att bestämma vad som är just bäst. Den här gången stod ridsportfolket starkast. Nästa gång kanske simmarna mobiliserar sig, men det är egentligen oviktigt, det enda som spelar roll här är att Jerringpriset inte handlar om vad som är bäst enligt en jury, det handlar inte om antalet guld eller mängden likes på sociala medier. Det handlar bara om att för en gångs skull får publiken bestämma – och 2016 var Peder Fredricson, enligt just publiken, och alltså enligt Radiosportens regler, BÄST.

Så arbetar vi på SVT Sport

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer.