Att Jerringpriset engagerar är inget nytt. Men kanske är åsikterna fler än vanligt i år. Att hoppryttaren Peder Fredricsons OS-silver skulle räcka hela vägen i konkurrens med OS-guldmedaljörerna Sarah Sjöström och Jenny Rissveds, samt British Open-vinnaren Henrik Stenson, var det få som hade räknat med.
Och det blev livliga diskussioner efteråt.
”Jerringpriset, folkets pris? Nä, det här har blivit de stora röstkuppernas pris” skriver Anna Friberg i Expressen.
Överlägsen seger
Fredricson vann överlägset – han fick mer än en tredjedel av de nära 800 000 rösterna.
– Det är det högsta röstdeltagandet sedan 1990, det är fantastiskt roligt. En del är överraskade att Peder Fredricson vinner, men det beror nog delvis på att många inte känner till hur stor ridsporten faktiskt är. Det var ju samma sak när Rolf-Göran Bengtsson vann (2011), då blev det också reaktioner, säger Markus Boger, chef för Radiosporten som delar ut priset.
De 15 nominerade väljs ut av Radiosporten, men därefter är det folkets röster som avgör. Och även om priset ska gå till ”årets idrottsprestation”, ska man inte se sig blind på den formuleringen, säger Markus Boger.
Jerringpriset lever
– Vi vet ju att det är bredare än så, det är fler parametrar än bara idrottsprestationen som gör att man får en röst, som personlighet och hur många som håller med idrotten.
Han tar därför de negativa reaktionerna – på sociala medier har många till exempel dödförklarat Jerringpriset – med ro.
– Ryktet om Jerringprisets död är betydligt överdrivet. Det var ju rekordstort engagemang i år och jag är varken orolig för diskussionen eller för Jerringpriset, säger Markus Boger.