Säsongen 2005/06 var en tid av framtidstro för NHL, efter den inställda lockout-säsongen året före. Henrik Lundqvist kom till New York som 23-åring och debuterade samma säsong som Sidney Crosby och Alexander Ovetjkin.
Både Crosby och Ovetjkin hade tingats som nummer ett, först av samtliga spelare, i sina drafter.
Henrik Lundqvist hade valts i sjunde rundan i sin. Som nummer 205.
Höll sin första nolla efter två veckor
Men han kom från en succesäsong i dåvarande elitserien. Han hade tagit hem priset som årets målvakt för tredje året i följd, och han hade varit svenska mästaren Frölundas bästa spelare – i ett lag fullt av NHL-stjärnor, den där lockoutsäsongen 2004/05.
Henrik Lundqvist var full av självförtroende. Och den krävande publiken på Manhattan i ”The Worlds Most Famous Arena” trånade efter framgångar. Ingen svensk målvakt hade tidigare tagit sig in i NHL utan att först spela i farmarligan. Henrik Lundqvist höll sin första nolla i NHL knappt två veckor in på säsongen.
Och han var som han var. Gillade snygga kläder. Inga för stora kavajer och illasittande byxor, vilket var NHL-spelarnas signum på den tiden. Han svarade länge och vänligt på journalisternas frågor. Han såg ut att trivas med uppmärksamheten, men gjorde sig samtidigt inte till. Han blev snabbt ”The King”.
Och han ställde om snabbt. Han flyttade längre in i målet. Spelet går snabbare och rinken är smalare än i Sverige. Det går inte att hinna inte över från ena sidan till den andra om du spelar lika långt ut som hemma. Och straffvinnare blev en specialitet som Henrik Lundqvist gjorde till sin. Straffar infördes, för att avgöra matcher, den här säsongen i NHL.
Självklar del i årskrönikan 2005
I december 2005 jobbade jag med årskrönikan. Den skulle innehålla reportage med tre av årets främsta svenska idrottare. De självklara:
Kajsa Bergqvist, som fick Bragdguldet för VM-guldet i Helsingfors.
Anja Pärson, som tog två VM-guld det året.
Och överraskningen:
Henrik Lundqvist, som på några månader slog igenom med sådan kraft i NHL.
Ville inte spela någon annanstans
Vi var på plats i New York och filmade för årskrönikan när han köpte sin första bil. Det lackade mot jul och det var stressigt när han skrev under alla papper (de var många) på bilfirman. Hans familj (mamma, pappa och syster) var på besök och väntade hemma i lägenheten i Tarrytown. Rangers-ledningen ville att de nya spelarna skulle bo ute vid träningsanläggningen nästan en timme norr om Manhattan. Åtminstone första säsongen.
Henrik och flickvännen, numera hans fru, skulle ta tåget in till Manhattan med familjen för att se ”Mamma Mia!” på Broadway. Henrik Lundqvist var 23 år och precis i början av sin NHL-karriär.
Två månader senare skulle han vinna OS-guldet i Turin.
Säsongen efter flyttade han in till Manhattan. Där har han stannat under hela karriären. Det var ett medvetet val. ”Kungen av New York” ville aldrig bo eller spela någon annanstans, vilket han ofta uttalat och vilket också är en av alla anledningar till varför han blev så populär.
Stanna i New York var prio
Sommaren 2012 fick Henrik Lundqvist Vezina Trophy, som NHL:s bästa målvakt, efter flera nomineringar (den första nomineringen kom redan efter debutsäsongen). Han hade vuxit ut till organisationens viktigaste spelare, och New York Rangers ville försäkra sig om att ”Hank” inte försvann någon annanstans, när kontraktet gick ut. Så redan på hösten 2013 skrev parterna ett långt avtal. Enligt uppgifter då, hade den svenske målvaktsstjärnan kunnat få mer betalt på andra ställen, men att få stanna i New York under hela sin NHL-karriär var prio ett. Både spelare och klubbledning var nöjda.
På sommaren ett halvår senare spelade New York Rangers Stanley Cup-final för första gången på 20 år.
Det var ny klubbledning då. Ny coach. Nya förutsättningar. Henrik Lundqvist kunde inte trejdas mot sin vilja, det skrev han in i kontraktet. Men han kunde bli utköpt. Kanske hade han skrivit bort även den möjligheten, då 2013, om han hade vetat vad som skulle hända i dag.
Är karriären över?
För nu är 15 år i New York Rangers över. Frågan är om också karriären är det.
Nästan på dagen för 15 år sedan intog han Manhattan. Lundqvist hade burit nummer 35 i Frölunda och han vann också OS-guldet 2006 i #35. Men numret var inte tillgängligt i Rangers när den svenska rookien klev in i NHL-historien hösten 2005, och fick han välja ett annat. Han tog #30.
Mike Richter tröja med nummer 35 är för evigt pensionerad och upphissad i Madison Square Garden. Under samma legendariska tak kommer också nummer 30 att hänga.
Henrik Lundqvist blev en av NHL:s största stjärnor på isen, och han är fortfarande en av de största utanför.
ARKIV: Se när SVT Sport ger Lundqvist beskedet att han tagit plats i Rangers (2005)