Det har nog undgått få att sommaren i Sverige har kunnat betecknas som varmare än vanligt. Med den värmen så bär till och med en NHL-spelare, som annars under arbetstid bär heltäckande ishockeymundering, kortärmat.
För Oliver Ekman Larssons del innebär det att den sorg som han burit på, sedan hans mor gick bort i cancer våren 2017, även får synas utanpå kroppen.
– Jag gjorde den förra sommaren, säger Ekman Larsson när den nedre delen av hans sleevetatuering på vänsterarmen kommer på tal.
Huvudet på en häst ackompanjeras av ordet ”Mamma” pryder numer stjärnbackens underarm.
TT: Varför en häst?
– Jag skulle haft ett porträtt på hennes ansikte egentligen. Men då var mina armar för små. Och hon har alltid varit intresserad av hästar och de har varit en stor del. Då kände jag att det kanske också är skönare att ha en häst i stället för hennes ansikte som tittar på dig där från armen.
– Det är alltid roligt när det betyder något också.
”Kan inte bli mycket tuffare”
Även om det inte är mamma Annica som nu tittar upp från försvarsgeneralens arm så finns hon fortfarande där i hans tankar, då minnet av henne har präglat Oliver Ekman Larssons vardag.
– Det är klart att det varit tufft. Förra säsongen handlade lite mer om att komma på benen igen och tillbaka till att ha kul med hockeyn. Samtidigt som hockeyn var väldigt skön att ha när det var så pass tufft hemma. Samtidigt hade det varit skönt att bara kunna släppa allt och åka hem, säger han och fortsätter:
– Men hon ville ju inte det. Hon ville att jag skulle vara kvar och det gjorde saken lättare. Så jag var kvar och gjorde det för henne.
Och 27-åringens kamp kommer att fortsätta även i framtiden.
– Det kommer alltid finnas och kommer aldrig gå bort. Jag har bra dagar, jag har dåliga dagar. Så kommer det vara och det är okej att det är så. Samtidigt är det något man lär sig leva med. Det är inte lätt och det är något som man inte önskar sin värsta fiende. Det kan inte bli så mycket tuffare i livet än vad det har varit.
”Ganska sjukt”
Likväl fortsätter Oliver Ekman Larsson att bära sitt lag. Det nya långtidskontraktet som har skrivits på är en tydlig indikation på att Arizona tror starkt på sin assisterande lagkapten när de med en mix av ungt och rutinerat ska försöka vända trenden på isen och ta sig till sitt första Stanley Cup-slutspel sedan 2012.
– Det är fantastiskt kul att vara en ryggrad för laget på något sätt. Att kunna vara med och utveckla de här yngre killarna i laget och hjälpa dem. Det kanske man inte trodde när man kom till ligan, att man skulle sitta och vara en mentor. Men det går snabbt, säger backen.
– Jag har varit där i åtta år redan. Det är mitt andra hem.
TT: Nio år till nu dessutom...
– Det känns ganska sjukt att säga att jag ska vara 36 år när kontraktet ska gå ut. Jag känner mig inte så gammal men det kanske är ett tecken på att jag börjar bli det.
TT: Hur hade mamma reagerat på att du blir kvar där borta i så många år till?
– Hon hade nog varit stolt. Hon hade varit glad att jag valt att stanna. Det tror jag.