85 svenskar har i år spelat i NHL. I år precis som vanligt så koras en, ett par eller ännu fler svenskar till Stanley Cup-mästare. De som inte tar sig hela vägen i den största och viktigaste turneringen i världen väljer istället att jaga guld med det svenska landslaget. Det som förr var NEJ tack är numera JA tack och den svenska publiken är vinnare.
Sverige är den största exportören av europeiska spelare till Nordamerika. Det innefattar såväl NHL som farmarligan AHL. Detta i överlägsen stil, nummer 1.
Ingen annan nation är i närheten, Finland är tvåa med färre än hälften av vad Sverige exporterar.
En av tidernas största semi-krossar
För varje lag som blir utslaget i Stanley Cup lösgörs det kvalitativa spelare som idag inte tvekar att ställa upp för Rickard Grönborg och hans stab.
Resultatet: Två raka VM-finaler och förmodligen ännu ett guld. Ser inte hur det här schweiziska laget ska kunna snuva Tre Kronor på konfekten. Hit men inte längre för svenskbekantingen Kevin Fiala.
Ett svenskt lag som körde över USA i en av tidernas största semifinal-krossar.
Då ska vi minnas att Tre Kronor har ett i stort sett nytt lag här jämfört med ifjol. Förra året pratade vi om en backsida som var bäst i VM. I år pratar vi om samma sak. Då ska vi också notera att världens bäste, Erik Karlsson, inte medverkat i någon av turneringarna.
Då ska vi också se fram emot vad som komma skall. I kommande sommars draft väljs backfenomenet Rasmus Dahlin som nummer 1. Av allt att döma av Buffalo Sabres. NHL:s sämsta lag. Ett lag som lär behöva tid på sig att bli ett stabilt slutspelslag vilket öppnar för Dahlin i framtida VM. Nästa år i Bratislava räknar jag med Dahlin. Det kan ni också göra. Dahlin som tackade nej på grund av utmattning och en lång säsong till denna turnering.
Tydligt och rakt väntande
Dahlin som varit med i alla svenska landslag och vars far Martin Dahlin också har en roll i förbundet. Allt är på något sätt sammanflätat. Svenska förbundet ska ha all cred för vad de lyckats skapa. Relationer här i livet är allt. Den som lyckas vara transparent, tydlig och så långt det går rättvis baserat på fakta på bordet når längst. ”Jag gillar honom” hör till det förgångna. Numera är det hårda fakta som gäller och det mår alla bra av. Presterar du så blir du belönad efter en tydlig hierarkisk modell. Därför så fick till exempel San José-duon Melker Karlsson och Marcus Sörensen inte plats här.
Detta eftersom landslagsledningen i det skedet väntade på Nashvilles öde. Tydligt och rakt. De respekterade förutsättningarna. Tack vare tydligheten och känslan i relationen. Just nu är de bättre, nästa år kanske Sörensen är William Karlsson. Vem vet? Inte omöjligt och då är det andra giv. ”Karlsson hade haft exakt samma roll här som i Vegas” har Johan Garpenlöv sagt till mig. Ganska givet men betänk då att Karlsson var betydligt längre ner i hierarkin ifjol. Belöning efter prestation! Hockeyspelare och elitidrottare har svårt att acceptera ett nederlag eller en petning, det är delvis därför de tagit sig dit de gjort.
Men de mår bra av tydlighet och rättvisa. Det skapas via respekt och relationer. Här har förbundet lyckats. Som de har lyckats!