När Charlotte Kalla berättar om den obehagliga nervositeten dagen före avgörandet i Tour de Ski 2008 som fick henne att gråta och vilja ”krypa ur kroppen” glömmer jag bort att andas. Det är ett ögonblick med så mycket laddning och intensitet.
När jag nu fått chansen att göra fem nya avsnitt av Hårds Historier om minnesvärda idrottsögonblick och stora idrottspersoner har det inneburit fantastiska möten och överraskande, roliga, starka och rörande berättelser jag aldrig hört, trots att jag var där när det hände.
Många av de starkaste historierna har handlat om nervositet.
Kunde inte sova
Som hur basketcoachen Charles Barton inte kunde sova natten innan han skulle leda den första träningen med Magic Johnson i det svenska ligalaget M7. Hur han var övertygad om att denne basketgigant skulle se rakt igenom honom och avslöja hans brist på kunskap. Hur han skrev och skrev hela natten… ”sen slängde jag bort skiten i alla fall”.
Eller hur Carolina Klüft tidigt lärde sig handskas med sin prestationsångest genom att spexa, leka och fokusera på glädje i stället för resultat. Hur det som utomstående trodde kostade energi i själva verket laddade hennes batterier.
Smittande berättarglädje
Berättarglädjen hos de jag mött igen har varit smittande. Hur volleybollcoachen Anders Kristiansson, som mot alla odds gjorde ett världslag av Sverige, var som ett barn på julafton när han som ung fick se Japan spela på en 16 mm-film som inte fick visas för ofta för att inte slitas ut.
Eller hur den banbrytande maratonlöparen från Norge, Grete Waitz, i vredesmod kastade sina skor på sin man Jack när hon vunnit sitt första New York marathon på världsrekordtid och lovade att aldrig springa en mara igen!
Att välja de fem historier jag valt var inte svårt. Men jag hade lätt kunnat välja tio andra. Att återvända till de här ögonblicken och till dem som skapade dem och få ett vidare perspektiv på sådant som jag aldrig kommer att glömma. Det har varit fantastiskt.
Jag hoppas det kan ge också er som tittar både en nostalgitripp och nya perspektiv.