Efter en vecka av solsken, blå himmel och storslagna vyer satte sig Val Senales-glaciären helt på tvären när de svenska medierna kom på besök på söndagen.

Flödande snöfall och tät dimma gjorde att det stundtals var svårt att ens se Charlotte Kalla när hon på 3 000 meters höjd kämpade sig runt på längdslingan tätt följd av tränaren Magnus Ingesson, och i sällskap med landslagsåkare från bland annat Finland, Norge och Schweiz.

– Den sämsta dagen på glaciären, säger Charlotte Kalla efter närmare tre timmar klassisk åkning i det snöyriga vädret.

Tvingas till toffla

Med en dryg månad kvar till världscuppremiären i Ruka, Finland, går hon fortfarande runt i tofflor inomhus. Sedan augusti har hon problem med smärtor i höger häl, och det har framför allt stoppat henne från löpträning.

– Det är bättre nu, men det känns bra att få avlasta så mycket som möjligt även om jag säkert skulle kunna ha vanliga skor nu. Jag vill inte belasta för tufft även om det skulle gå bra att springa.

En världscupseger i Ruka skulle ge en smakstart på en säsong där huvudmålet är OS i februari. Men den skulle inte ge lika mycket prispengar som förra året.

Internationella skidförbundet (Fis) har från och med i år valt att dela den totala prispotten mellan de tjugo främsta i varje lopp i stället för, som tidigare, de tio främsta. Bakgrunden är en Fis-undersökning där 80 procent av åkarna uttryckte en önskan om att fler fick dela på potten.

Inte riktigt sant

Men många har nu uttalat sig kritiskt eftersom det leder till att de bästa åkarna får mindre summor. Och Charlotte Kalla förstår sådana som Norges Martin Johnsrud Sundby, som i en kommentar till NRK sade att skidåkare ”måste vara det enda yrket som har gått ned i lön från 1995 jämfört med i dag”.

– Jag tycker att det är sjukt att inte prispengarna har höjts sedan, om det stämmer, mitten av 1990-talet. Det har ju stått still sedan långt innan jag började åka världscup, säger Charlotte Kalla.

Men nej, det stämmer faktiskt inte. Inte riktigt.

– Det har förändrats sedan 1995 i alla fall. Jag tror att den sista höjningen kom 2001, och sedan införde man tourerna, som Tour de Ski, 2005. Då fick man också helt andra prispengar, säger Niklas Jonsson, Sveriges representant i Fis längdkommitté.

Någon markant ökning har det inte varit sedan 1995, erkänner han samtidigt. Å andra sidan är inte de nya prissummorna fasta; det är bara minimikravet från Fis, och det är upp till varje arrangör om man vill dela ut mer pengar.

Vill bredda sporten

– Det är bara för dem att höja prispengarna, men sanningen är att det inte är så många som tjänar på sina arrangemang. Jag har full förståelse för att åkare reagerar och att vissa inte är nöjda, men om vi skulle höja kravet så är risken att många nationer skulle låta bli att arrangera världscuper. Och vi vill ju också bredda skidsporten, vi vill inte att det här ska bli en nordisk och rysk uppgörelse.

Charlotte Kalla är egentligen positiv till förändringen, men tycker samtidigt inte att de bästa åkarna i världen ska få mindre pengar.

– Jag tycker att det är bra att det är fler som får ta del av prispengarna. Det är väldigt bra att komma topp tio, men om du är någonstans 10–20 så tjänar du ingenting. Då tjänar du långt mycket mer på att åka Sverigecupen som svensk åkare, säger Kalla.

– Men jag förstår reaktionerna. De bästa ska ha bra betalt, definitivt.