Ida Andersson var elva år gammal när tankar om kost och vikt tog över allt mer. Hon berättar hur hon började tänka på vikt i samband med sin prestation i skidspåren. 

– Jag åkte en skidtävling där jag presterade väldigt bra och det var ingenting jag tänkte på, liksom att jag skulle gå ner i vikt eller så. Men sen när jag såg att jag presterade väldigt bra när jag var lite mindre, det kanske påverkar hur man tänker efter det, säger hon till SVT Sport.

”Ville knappt leva”

För Ida hamnade vikten helt i fokus och hon blev allt sjukare i anorexia. När hon var som sämst fick hon inte längre åka skidor, och fick order om att bara ligga still. Plötsligt var en skidkarriär långt bort, nu handlade allt om att bli frisk.

– När jag mådde som sämst mådde jag inte alls bra. Det var ett mörker och jag tappade allt självförtroende. Jag ville knappt leva när jag var på botten.

Hon tror att många olika faktorer spelade in, inte bara det faktum att hon tyckte att det gick bättre i längdskidspåret när hon vägde mindre. Förebilderna är självfallet några som många unga tittar på och vill efterlikna, men i dag är Ida medveten om att det är många som presterar, inte bara de som är allra lättast.

– Om man vill bli bäst så kollar man ju på de bästa, de påverkar ju en. Nu på senare tid kollar jag mest på att de har mycket muskler, det är också viktigt. Tar man till exempel Marit Björgen och Therese Johaug så är ju de väldigt olika byggda, men de presterar ju ungefär på samma nivå, det är viktigt att komma ihåg.

Siktar mot OS

Till slut lades hon in på en behandlingsklinik i Stockholm, i kampen för att bli frisk från sin ätstörning. Där blev hon kvar i 15 månader, men hon började se en ljusning – och då var det skidorna som motiverade henne att kämpa för att bli frisk. 

– En dag kan jag kanske nå min dröm och vinna OS, det har alltid varit min drivkraft sedan jag var liten.

I dag mår Ida bra, är frisk från sin ätstörning och är mitt uppe i en intensiv satsning mot att nå världstoppen i längdskidåkning.

– Jag känner lycka igen och jag får göra det som jag brinner för och satsa mot mina mål, det känns jätteroligt.