När Jonna Sundling slog igenom var det som sprintåkare. Men förra säsongen hände något. På Holmenkollens tremil tog hon en tredjeplats, hennes då bästa resultat i distans i världscupen och första pallplats utöver sprint. Hon toppade det sedan i mars i Falun på världscupen där hon blev tvåa i tiokilometersloppet.
Vad är det som gjort att hon blommat ut som distansåkare då? Ännu mer sprintintriktad träning.
– Jag siktade väldigt mycket på just sprint inför säsongen som var, eftersom jag såg min största medaljchans i sprinten på OS. Och då var det var första gången vi la upp träningen mer efter sprint, det är det jag vill utveckla, distansen får komma om den vill, säger Sundling till SVT Sport och fortsätter:
– Och sedan helt plötsligt står jag där på vintern och så har jag tagit ett stort steg i just distansåkningen också, vilket var väldigt kul och häftigt för det är ju någonting jag eftersträvat väldigt länge.
Den svenska stjärnan utvecklar:
– Jag tror mycket på att jag börjar lära känna min kropp bra, har rätt intensitet på passen. Det är vissa små grejer som man har förändrat som kanske har gjort stor skillnad. Inför den här säsongen som kommer så blir ju grundträningen ganska likt som fjolårets.
”Trodde inte att det skulle ske”
Med OS-sprinten i Peking som mål, specialiserade Sundling sin träning mot sprint – distansframgångarna har alltså kommit på köpet.
– Det är typ så det har varit. Jag har alltid velat vara en allroundåkare... sedan har jag fått resten på köpet.
Här tränar Jonna Sundling och Frida Karlsson tillsammans: “Guld värt”:
