Sverige har ju faktiskt, genom historien sökt de olympiska spelen tio gånger! Kampanjchefen för den svenska OS-ansökan för 2026, Richard Brisius, menar att det inte är någon nackdel.
– Det visar ju om inget annat att vi är seriösa och verkligen, verkligen vill arrangera ett OS.
Jag kontrar med att vi kanske bara är desperata och naiva? Men Brisius anser att den här gången har vi den starkaste och mest solida planen och presentationen Sverige någonsin haft.
Jag minglar vidare och stöter på Maria Pietilä-Holmner som inleder med frågan: Hur känns det? Och skrattar sen gott åt att hon fick ställa den klassiska sportfrågan till mig. Hon är, som de flesta svenska representanterna, mer hoppfull än självsäker.
– Det känns som att det kan gå hur som helt, ingen känsla åt vilket håll det lutar åt. Vi har gjort det grymt bra på alla presentationer men vad det räcker till har jag ingen aning.
”Fyra delegater satt och sov”
Peter Forsberg och Jonas Bergquist står med varsin kopp kaffe och jag glider fram och frågar vilka känslor de har inför avgörandet. Det är alldeles för lite kroppskontakt inom IOK tycker Bergquist och ler brett, ”Foppa” håller med. Peter Forsberg var en av de som var uppe på själva scenen inne bland IOK delegaterna under framförandet och är faktiskt lite upprörd.
– Det var fyra av delegaterna som satt och sov under hela presentationen. Det är otroligt att man inte kan hålla sig vaken. Det är omröstning vart fjärde år om vinter-OS och vår presentation tog runt 30 minuter. Man undrar ju hur dom kommer att rösta och vilken information som nått fram?
Jag rycker tag i Gunilla Lindberg efter den svenska presskonferensen. Hon har varit med i den svenska olympiska kommittén sen 1969, 50 år alltså. Och i den internationella sen 1996.
– Jag har helt slutat att gissa hur omröstningarna kommer att gå och det är klart att man blir lite luttrad när det gäller våra svenska chanser men vi har en riktigt bra ansökan. Vi är en stark vintersportnation och presenterar ett olympiskt spel som kommer att vara hållbart, ekonomiskt och miljömässigt. Det är ju helt i linje med de riktlinjer som IOK satt upp.
Italien är bättre
Jag hittar även några italienska representanter som jag snackar med och de håller med om att det förmodligen kommer att bli otroligt jämnt och att det är ovisst. Men efter de inledande hövliga fraserna så är de rätt övertygade om att Italien och Milano-Cortina kommer att vinna. Det självklara argumentet är helt enkelt att: L'italia è migliore – Italien är bättre. Visst är det 50 – 50, men egentligen är det 60 – 40 i Italiens fördel.
Hur går det då? Utklassning? Oavgjort? Sudden death?
Jag har ingen aning, faktiskt. Men det handlar framför allt om:
Försiktigt svensk hoppfullhet mot förtäckt italiensk segerviss ödmjukhet.