Drygt 35 minuter efter utsatt tid tar han slutligen emot på sitt kontor.
– Jag är så ledsen, säger Giovanni Malago och förklarar i samma mening hur mycket det är som sker just nu.
Och medan intervjun pågår följer han med ett öga nyheterna på en tv i rummet, signerar en bok samtidigt som han svarar på frågor, inte alltid så konkret men med mycket diplomati.
Det här är Coni:s högkvarter i Rom, Italiens motsvarighet till Sveriges olympiska kommitté (SOK), och Giovanni Malago är dess ordförande.
Släpper han blicken från tv:n och tittar ut från ett av fönstren ser han Olympiastadion där sommar-OS avgjordes 1960. I korridoren hänger affischer från de senaste vinterspelen och i glasmontrar står facklor som använts vid OS ända tillbaka till spelen i Berlin 1936.
I Sverige är han helt okänd, något som kan förändras den 24 juni i Lausanne. Det är då Milano-Cortina eller Stockholm-Åre ska röstas fram som arrangör av vinter-OS 2026.
Två misslyckade försök
Efter att Rom vid två tillfällen (2012 och 2016) tvingats dra tillbaka sin kandidatur till sommar-OS är nu Coni och Malago fast beslutna att lyckas.
Möjligheterna är också helt annorlunda efter Internationella olympiska kommitténs nya regelverk Agenda 2020 som ger vissa ekonomiska garantier för kandidaterna samtidigt som kostnaderna ska hållas nere genom att befintliga arenor ska användas.
– Vi hade inte haft en chans om det inte varit för Agenda 2020. Det ger oss en chans att göra något banbrytande och för Milano skulle det kunna få stor betydelse, precis som när staden var värd för världsutställningen 2015. Staden är i bästa möjliga skick för att arrangera spelen, säger Malago.
Förutom Milano är det välkända idrottsorter som är tänkta att stå som värdar. Skidskyttet ska avgöras i Anterselva, de alpina tävlingarna delas mellan Bormio och Cortina medan längdskidåkarna ska hålla till i Val di Femme, bland annat tidigare värd för skid-VM.
Kritiker har dock hävdat att precis som för Stockholm-Åre blir spelen alldeles för utspridda och OS-känslan riskerar att gå förlorad.
Inte alls, hävdar Malago.
– Nej, nej. Alla de här orterna har enorma traditioner inom respektive idrott. Anterselva är ett ”tempel” för skidskytte, detsamma för Cortina och Val di Fiemme. Vi är helt säkra på att kunna skapa en fantastisk atmosfär.
En del menar att Stockholm som aldrig haft ett vinter-OS har en fördel då Italien faktiskt stått som värd vid två tillfällen, senast i Turin 2006?
– Om det oroar mig? Inte alls. Det finns så många exempel på att man inte gjort sitt val utifrån sådana aspekter. Se till exempel på Kina, de ska arrangera vinter-OS 2022 efter att man haft sommar-OS 2008.
Starkt stöd
Till Milanos fördel brukar anges det starka stödet bland italienarna. I en oberoende undersökning gjord på uppdrag av IOK stöttade 83 procent av de tillfrågade en OS-ansökan medan siffran i Sverige var 55 procent.
Giovanni Malago förklarar de italienska siffrorna med hur stor betydelse idrott generellt sett har i det italienska samhället.
– Inom Coni har vi 45 olika förbund och 387 olika idrottsdiscipliner. Vi har en tradition att utöva en rad olika OS-idrotter. Det finns en del länder som är mera framgångsrika inom vissa sporter men tittar du på bredden – såväl inom sommar- som vinter-OS – så finns vi alltid med uppe i medaljtoppen. Det här stödet överraskar mig inte alls.
I dina ögon, vem är då favorit i Lausanne när det avgörs?
– Jag har fått så många olika varianter på den frågan av så många journalister. Jag vill vara diplomatisk och väljer därför inte att svara men här uppe, säger han och pekar mot huvudet...
–... Där finns ett annat svar.
Intervjun är slut och Malago på väg in i ett annat möte. Det sista han säger är:
– Jag hoppas vi ses i Milano om sju år.