Reinebo går inte in närmare på vad i samarbetet och kommunikationen under halvåret som ledde fram till omröstningen som har brustit. Men det är klart att han hade velat ha det annorlunda.

– Det fungerade på ett sätt i en dialogfas fram till januari, sedan bytte det lite skepnad. Jobbet under våren kunde ha gjorts på ett annat sätt, säger han.

Ångrar inte prioriteringarna

Den svenska OS-ansökan har i hög grad präglats av hållbarhet, såväl ekonomisk som ekologisk. En möjlig förklaringsmodell till att man inte gick vinnande ur omröstningen är att man lade lite för stor vikt vid det.

– Vi var uppmuntrade att gå den vägen. Det är möjligt att det var naivt, men vi ser inte att vi skulle kunnat presentera ett annat koncept än den typen av koncept som vi gjorde. Vi har inte velat be staten om mer än vad vi gjorde. Vi ville inte ha ett koncept där skattebetalarna skulle stå för den här notan, säger Reinebo.

”Hade kunnat göra verklig skillnad – nu vilar ansvaret på Italien”

Planen var i stället att låta näringslivet se möjligheter och vara beredda på att investera i projektet. Richard Brisius har fungerat som VD och kampanjchef för den svenska ansökan. Han är inne på samma spår:

– Besvikelsen har svängt från att vi inte vann till att vi inte får möjligheten att förändra den olympiska rörelsen i grunden. Genom att arrangera ett olympiskt och ett paralympiskt spel i Sverige hade vi kunnat göra en verklig skillnad både för Sverige och i den olympiska rörelsen. Nu vilar det ansvaret på Italien.

Han fortsätter och trycker på att Sverige inte kunde eller borde ha ruckat på sin övertygelse.

– Vi är ett litet land, men vi är också ett stort land i världen. Vi är så framgångsrika för att vi står för det vi är. Sverige är det land i världen som alltid rankas högst när man mäter tillit till exempel. 70 procent av oss svenskar litar på varandra, snittet i världen är 25 procent. Börjar vi svikta på det så... Nej, då är vi inte Sverige längre. Låt oss förmedla det till omvärlden i stället.