När Daniel Rickardsson med en stark avslutning kom i mål som sjunde man i femmilen var det två saker som stod klara: för första gången i OS sedan Lillehammer 1994 vinner ingen svensk manlig skidåkare medalj. Och det svenska vallateamet är inte längre världsbäst. 

Att masstarter på skidor inte nödvändigtvis måste bli sällskapsresor med klungspurt visade Johan Olsson med eftertryck när han soloåkte till VM-guldet på femmilen i Val di Fiemme 2013. 

Både Charlotte Kalla och Simen Hegstad Krueger har avgjort skiathlonloppen här i Pyeongchang med mäktiga ryck när det varit några kilometer kvar till mål. 

Nästan en Olsson 

Idag gjorde Iivo Niskanen nästan en Johan Olsson. När han märkte att hans skidor var snabbare än de flesta andras i fältet satsade han allt efter det första skidbytet vid 16 km och sprängde fältet. Han fick så småningom sällskap av den blott 21-årige Alexander Bolsjunov och när ryssen gjorde den taktiska missen att inte byta skidor en andra gång kunde finländaren gå ifrån på den sista kilometern. 

Det var en mäktig uppvisning av Niskanen. Avståndet ner till trean blev till slut osannolika två minuter och 37 sekunder! Att läsa dagens resultatlista var som att bli förflyttad till 50-talets slitsamma tävlingar med individuell start på träskidor i primitiva spår.  

Svor och skakade på huvudet 

Många slet ont idag. Av Niskanens våldsamma grillning och med det svårvallade föret. Norrmännen svor och skakade på huvudet över sina skidor. Cologna – slagen med nästan fyra och en halv minut var inte glad. Och svenskarna hade också problem. Efter sista skidbytet fick Rickardsson riktigt bra material och åkte sista milen snabbast av alla men dessförinnan fungerade det sämre.  

Det var många fler än Sverige som  hade problem. Men den här säsongen har visat att det svenska vallateamet inte är världsledande, så som de var för någon säsong sedan. Svenskarna har haft bra skidor i de flesta lopp – men det är andra länders åkare som har stuckit ut från mängden. Som Niskanen idag. Eller Jessica Diggins både här i OS och vid andra tillfällen i vinter. 

Vinterstudions ämne än mer aktuellt 

I säsongens allra första Vinterstudiohelg i november hade vid temat: hur står det till med svensk herrskidåkning? Den frågan känns dessvärre än mer aktuell idag.  

Ingen av de etablerade åkarna har varit i kanonform till OS. Här finns det anledning till självrannsakan bland åkare, tränare och förbundskapten. För andra mästerskapet i rad har formtoppningen inte fungerat. 

Men problemet för skidåkningen på herrsidan sträcker sig långt utanför A-landslagets räckvidd. Att Sverige har stått inför en generationsväxling har varit uppenbart när flera av de etablerade toppåkarna nu passerat 30-strecket med bred marginal. Att växlingen kan bli problematisk har också varit tydligt. Se bara på den här jämförelsen: 

22 – 3 till damerna 

På de nio junior-VM som hållits sedan 2010 har de svenska juniordamerna vunnit 22 medaljer. Herrarna under samma tid: tre. Tio tjejer har vunnit individuella JVM-medaljer under samma tid men bara två killar – Oskar Svensson och Jerns Burman – båda OS-åkare här i Pyeongchang. 

JVM-resultat säger inte allt – men de ger ändå en fingervisning om återväxten. Och återigen: det är inte i Rikard Grips A-landslag det börjar. Det finns ett viktigt jobb att göra i klubbar och skolor runt om i skidsverige. 

I morgon avslutas OS. 30 km klassiskt för damerna. I Sveriges lag åker tre tidigare juniorvärldsmästare. Hittills har skiddamerna kammat hem två guld och tre silver i detta OS. Det kan bli mer i morgon. Om vallateamet visar världsklass.