Jacob Hård kallar härvan kring Ryssland och IOK ”ett beklämmande kaos”. Foto: SVT

Hård: ”IOK har trampat på tunn is där idrottares rättssäkerhet kommit i kläm”

Uppdaterad
Publicerad

Så var jag då på väg till mitt sextonde OS och storpolitik och skandaler präglar preludierna.

Som så många gånger förr, alltså.

Vad Nordkoreas val att vara med i Pyeongchang, och de försonliga tongångar som hörts, har för långsiktigt värde och politisk betydelse har jag ingen aning om. Jag konstaterar bara att vi hade kunnat ha ett scenario som sett helt annorlunda, och betydligt mer skrämmande, ut.

Världen får en stunds andrum. Vackert så. Den olympiska rörelsen inkasserar lite goodwill som fredsrörelse. Det kan den behöva i dessa dagar.

Pyeongchang 2018

Beklämmande kaos

Kaoset som uppstått kring sanktionerna mot Ryssland och ryska idrottare är beklämmande. Med den uttalade ambitionen att skydda rena idrottare, och bestraffa det storskaliga och utstuderade ryska fusket, har IOK trampat ut på tunn is där enskilda idrottares rättssäkerhet kommit i kläm..

Att straffa idrottarna för manipulationerna i Sotji är uppenbarligen komplicerad juridik där IOK i slutändan hamnat i en position där man själv fått skurkrollen och det faktum att det är en av historiens värsta dopningskandaler som ligger i botten, lätt glöms bort. Det finns många förlorare i den här soppan: IOK, enskilda ryska idrottare och trovärdigheten i hela kampen mot dopningen.

Kommer publiken?

Vintermästerskap i Asien kan bjuda på speciella utmaningar. Häftiga väderomslag är en. Att locka publik till de sporter som är stora hos oss, men små på plats, är en annan. Som längdskidor. Biljettförsäljningen i Pyeongchang har inte varit lysande.

Vid mitt senaste vinter-OS i Asien, Nagano 1998, präglades livet på skidstadion av en amerikansk speaker som verkade ha konsumerat någon exotisk svamp. Arenan var nästan folktom men redan en timme före start försökte han hysteriskt piska upp stämningen hos den obefintliga publiken genom att vråla ut sådant som: ”Finns det några tyskar där ute??” eller ”Alla från Kanada – vifta med era flaggor!!!!” Dag efter dag kämpade han desperat för att rycka med sig de lätträknade åskådarna. Hoppas han fick en medalj. För tapperhet.

Det hänger på Kalla och Nilsson

I år heter längdskidstadion Alpensia Cross Country Skiing Centre och rymmer 7 500 åskådare. Jag hoppas att speakern här får en tacksammare uppgift. I min dator ser det vintrigt och härligt ut och jag surfar runt på banorna där Charlotte Kalla och Stina Nilsson ska åka hem medaljer. För det hänger på dem om det ska bli nåt.

I Sotji tog bara längdåkarna elva medaljer. Nu är SOK:s mål för hela OS-truppen åtta stycken. Om det nu kan kallas ett mål. Det är snarare en statistisk sannolikhetskalkyl än uttryck för en djärv ambition.

Kul svenskt OS

Med deltagare som herrarnas curlinglag Edin, vinstmaskinen Sandra Näslund i skicross, stabila slalomåkaren Frida Hansdotter, färska dubbla X-Games-vinnaren Henrik Harlaut och Tre hungriga Kronor kan det nog bli ett kul svenskt OS både här och där i Pyeongchang.

En omtänksam kollega tipsade om att det är kallt där borta. Ett extra underställ åker ner i väskan.

Snart hörs vi från Pyeongchang och kom i håg:

Isen är hal, pucken är både rund och platt och stafett är stafett!

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.

Pyeongchang 2018

Mer i ämnet