Anna Magnusson och Hanna Öberg är bästa kompisarna från Piteå som följts åt varenda stavtag och varenda skjutserie sen de var små. Jag har själv bott tre år i Pite (man säger inte Pite-Å om man en gång varit Pitebo) och förundrades över pitebornas totala respektlöshet mot överheten och det omöjliga. En pitebo vet att pitebor är bäst i världen och att ingenting är omöjligt. Idag visade Anna och Hanna att de har rätt.
För idag, efter allt annat än lyckade inledande serier på skjutvallen så kändes läget omöjligt. Det var många som svor och sågade svenskorna i livechatten som jag och Björn Ferry höll i. Vi själva var inte särskilt positiva heller.
Men den stora lyckan när Sverige hade problem var att vi inte var ensamma. Endast fyra av 18 lag klarade sig undan straffrunda i de byiga vindarna. Tre av de lagen var de som hamnade på pallen. Vitryssland, Sverige och Frankrike.
Straffrunda i stafett är ganska ovanligt. Idag blev det 33 stycken! Därutöver användes 201 extraskott, utan att veta skulle jag tro att det är rekord i bommade skott i en mästerskapsstafett.
Och det är det här som sätter bragdstämpeln på Hanna Öbergs insats. I ett lopp där den ena rutinerade stjärnan efter den andra hade förbaskat svårt att få ner de svarta prickarna så klev 22-åringen från Piteå fram. Först satte hon fem snabba i liggande och plötsligt var Sverige på något sätt med i medaljkampen. Avståndet upp till ledande Domratjeva var ändå nästan en minut när hon kom in till stående. Men där blev det åter fem snabba träff, Sverige var plötsligt trea!
Att skjuta fullt när man forcerar och jagar en pallplats är alltid väldigt svårt. Att göra det under dagens förutsättningar på ett OS är en bragd! Öberg var en av bara tre åkare i hela stafetten som klarade sig utan bom. Att hon sedan på spurtvarvet utan problem höll undan för jagande norskan Marte Olsbu och tog sig både ikapp och förbi fransyskan Anaïs Bescond gör bara insatsen ännu starkare.
Sveriges damer tar nu sin första OS-medalj någonsin i stafett och den första på ett mästerskap sedan sporten var i princip ny på damsidan och Inger Björkbom, Sabiene Karlsson och Eva Korpela tog brons i Chamonix 1988. Det var långt innan samtliga i det svenska laget var födda.
Det var en hel del slump och vissa mått av tur som spelade in i dagens stafett. Favoriter sköt bort sig, vinden spelade alla ett spratt. Men Sverige skall absolut inte be om ursäkt för denna historiska medalj. Man var på pallen i världscupen både i Oberhof och Ruhpolding tidigare i vinter. Individuellt tillhör såväl Öberg som Persson och Brorsson mästerskapets 15 bästa åkare.
Sverige vann en mixedstafett på VM 2007 men det var innan disciplinen fått sin riktiga acceptans och många stjärnor stod över. I OS-sammanhang kom den enda tidigare stafettmedaljen i Albertville 1992 då Mikael Lövgren och compani ordnade ett brons. Konkurrensen nu är betydligt tuffare, 10-12 lag var länge med i medaljstriden idag. Med det i åtanke så måste man nog säga att detta är den största framgången ett svenskt skidskyttelag någonsin haft. Snyggt!
Å imorgon är det dags för ännu en stafett...