De passerade revy för min inre syn – de många stora skidåkare som drabbats av stafetthelvetet. Sven-Åke Lundbäck i Lake Placid; Christer Majbäck i Albertville; Niklas Jonsson i Falun; Jörgen Brink i Val di Fiemme...
Nu led jag med debutanten Jens Burman och rutinerade Daniel Rickardsson som tillsammans tappade nästan två minuter på täten.
Repris från VM ifjol
Det var som att se en repris på VM i Lahtis ifjol. Den gången var det Rickardsson och Johan Olsson som tappade nästan lika mycket med skidor som inte var konkurrenskraftiga. Tack vare Marcus Hellner och Calle Halfvarsson blev det ändå ett brons den gången. Nu var det ett omöjligt uppdrag.
Vallamissar inträffar ibland i alla vallateam. Ingen lider nog mer just nu än vallachefen Urban Nilsson. Påtagligt besviken och irriterad över att materialet varit undermåligt en andra mästerskapsstafett i rad.
Jag tänker inte såga de svenska vallarna. Idag misslyckades de men det är inte ett mönster – det är ett undantag. Det svenska vallateamet har de senaste åren varit ett av de absolut bästa i världen. För att behålla den positionen krävs ett ständigt pågående, tidskrävande arbete och teamet har ett jobb att göra nu för att komma tillbaka in i matchen till de lopp som är kvar. Jag litar på att de gör det!
OS-medalj avlägset för herrarna
Svensk herrskidåkning har det motigt nu. Det här såg på förhand ut som en mycket bra medaljmöjlighet – skarpare var inte konkurrensen bakom storfavoriterna Norge och de unga ryssarna i OAR. Nu höjde sig Frankrike som så ofta i mästerskapsstafetter och tog ett solklart brons och Sverige var aldrig med i matchen.
Att någon svensk ska kunna ta medalj på den avslutande femmilen känns just nu mycket avlägset. Sprintstafetten är en bättre möjlighet men mycket talar för ett medaljlöst OS för Sveriges herrar. Symptomatiskt för hur säsongen har sett ut.
Damerna: medalj i varje lopp
Damerna däremot har hittills tagit medalj i varje lopp och jag tror att den trenden fortsätter. Jag har knappt landat ännu efter den oerhörda stafettrysare vi fick se igår. En mäktig duell mellan Sverige och Norge där båda ländernas supportrar kastades mellan hopp och förtvivlan och där den fantastiska idrottskvinnan Marit Björgen lyckades säkra det förväntade guldet hårt pressad av Stina Nilsson.
Jag har skrivit det förut: jag tror sprintstafetten på onsdag kan bli något alldeles extra och ännu en tungviktsduell mellan Sverige och Norge. Och med en god chans för Stina Nilsson att vara först över mållinjen!