Internationella ridsportförbundet, FEI, arbetar med att få fram ett regelverk för tester även utanför tävlingssammanhang.
Enligt Kallings är det en juridisk och ekonomisk fråga innan svensk ridsport kan ta ännu ett steg för att upptäcka och motarbeta dopning och otillåten medicinering av hästar.
– Får vi ett regelverk som gäller utanför tävling, har vi verktygen och laboratoriet har möjligheten att ta hårprover där man kan spåra anabola steroider månader tillbaka, säger han.
Kallings har lång erfarenhet av antidopningsarbete och sitter i sin roll som förbundsveterinär i ridsportförbundets nybildade hästvälfärdsråd. Han ser inte dopning som ett problem inom grenarna hoppning, dressyr och fälttävlan, vare sig bland ryttare eller hästar, men det finns fortfarande en del att göra kring otillåten medicinering av hästar.
Dopning ovanligt
– Dopning inom ridsporten är väldigt ovanligt förutom på distansrittssidan och där är Förenade arabemiraten det stora sorgebarnet. Däremot finns slarv och okunskap kring otillåten medicinering, mikrodosering och att skylla på kontamination. Det ryttarna är mest oroliga för är olika former av kontaminering.
Han ger exempel.
– En människa har läkemedel på sig, en tablett i handen eller har smort in sig med en lokal bedövningssalva och så stoppar den in fingrarna i munnen på hästen, ger den en sockerbit eller sätter in bettet. Har du medicin på fingrarna blir det en liten medicinering. Eftersom analystekniken är så avancerad hittar man små mängder.
Pekar ut distansritten
Hur omfattande är problemet?
– Det anses i vissa fall vara ett inom internationell galopp och distansritt. Jag tror inte direkt att det är några här i Göteborg som mikrodoserat. Ryttare, hästägare, tränare och veterinärer är mycket måna om varje häst och det är jättenoga att de ska må bra och inte överutnyttjas.
– Det är den generella uppfattningen. När det blir mästerskap har vi sett människor göra vad som helst med sig själva i OS. Vad gäller hästen riskerar man också att chansa.
Alldeles uppenbart har antidopningsarbetet gjort stora framsteg.
– Historiskt har vi haft problem. Det var en massiv informationsinsats och provtagning inför OS i London 2012 men efter det har man inte haft några positiva prover på hästsidan.
”Rör ingenting”
Landslagsryttaren Malin Baryard Johnsson påpekar att medvetenheten om regelverket är god bland elitryttarna och deras medarbetare. Både vad gäller dem själva och hästarna.
– Jag rör ingenting som jag inte vet att jag får ta. Vet jag inte, kollar jag upp det. Det har jag gjort de senaste 20 åren. Hästar och stall går inte alltid att kontrollera. Men vi som är seriösa – och det är vi allihopa – håller inte på och förstör för varandra. Jag är inte rädd och går runt och oroar mig.
Hon ser gärna att antidopningsarbetet blir mer omfattande. Inte minst på hästsidan.
– Jag kan tycka att man kan testa ännu mer.