Mikael Fredriksson är född med ett funktionshinder, som innebär att han – bland annat – har för korta hälsenor, saknar bicepsmuskler och har svårt att använda sina armar ens till att bemästra hunden Goliat hemma i Mölnlycke.

Precis likadant är det när han simmar: han kan inte använda armarna, samtidigt som motståndarna i stora finaler som i Paralympics och VM allt som oftast använder sina armar i ståtliga svep.

– Det är de spelregler vi har. Jag tror inte att parasporten kan bli helt jämn, utan det kommer alltid att finnas vissa skillnader mellan de aktiva, säger Mikael Fredriksson till SVT Sport.

Kommer i kläm

Han är i kläm mellan två klasser: S3 där simmarna har koordinationsproblem i överkropp eller underkropp, och S2 där utövarna har problem både med armar och ben. Mikael skvalpar möjligen någonstans mittemellan, men hänvisas ständigt tillbaka till S3.

I en värld med medfödda funktionshinder, trafikolyckor och krigsskador finns det för få med exakt samma funktionshinder. Så gränserna blir en aning flytande och Mikael Fredriksson åker till VM utan stora förhoppningar på medalj.

– Som om konkurrenterna inte var tufft motstånd nog så har man sig själv att brottas med också.

Har du idrotts-Sveriges svåraste uppdrag?

– Någon måste ju ha den titeln, eller hur? Jag kan ta på mig den då, säger Mikael Fredriksson med ett skratt.