Stort grattis Jacob! Jag måste börja med en klassisk sportfråga. Hur känns det?

Det känns omtumlande och overkligt. Jag är så stolt och glad!

Det är vi också, stolta och glada för din skull. Stora Journalistpriset har delats ut sedan 1966 men bara åtta sportjournalister (se lista längst ner i bloggen) har prisats. Hur är det att hamna i detta sällskap?

Det är förstås oerhört hedrande. Och samtidigt tänker jag på alla stora sportjournalister som varit förebilder för mig men inte fått Stora Journalistpriset, men som hade varit så oerhört förtjänta pristagare.

Du har jobbat på SVT sedan 1986 – hur hamnade du på SVT? 

Jag jobbade på Radiosporten som vikarie en vinter i Falun. I samma veva skulle TV-sportens Falu-reporter Hasse Svens flytta till Finland och då fick jag frågan om jag ville prova på TV ett halvår i Falun. Efter det blev jag erbjuden jobb på SVT Sport i Stockholm.

Du är känd för den stora allmänheten som kommentator på längdskidor och friidrott – varför blev det dessa två sporter?

Friidrott är den sport jag har utövat själv och som jag tidigt fick referera ihop med Åke Strömmer på Radiosporten. Så när jag kom till TV var det bland annat för att vara just friidrottskommentator tillsammans med Christer Ulfbåge. Skidorna ligger på många sätt nära löpningen som sport och jag har alltid haft ett intresse för längdåkning så efter något år på TV-sporten (som SVT Sport hette tidigare) fick jag möjlighet att börja jobba med ”Bågen” (Christer Ulfbåge) även i skidsammanhang. En härlig person att kampera med!

Du har gjort mycket inom sportjournalistiken, kommentator är en del men även projektledare, programledare, reporter och dessutom rösten till Bo A Orm i Lilla Sportspegeln. Vilka höjdpunkter listar du i din långa karriär?

Som kommentator listar jag stora dramatiska ögonblick när jag känt att vi lyckats fånga skeendet på ett bra sätt, exempelvis Torgny Mogrens VM-guld i Falun 1993, Carolina Klüfts övertrampsdrama i Paris 2003, Stefan Holms OS-guld 2004 och damernas stafettseger i skid-VM 2019. Men också reportage och intervjuer som haft en speciell nerv. Jag tänker kring Thomas Wassbergs VM-guld 1987 (mitt första skid-VM) och med Michael Johnson som hotade lämna studion under pågående intervju när ämnet doping kom på tal.

Finns det något som du är extra stolt över? 

Jag vet inte om stolt är rätt ord men jag är oerhört glad över den fantastiska resa jag gör. Från att sitta på tjänsterummet hos den första svenska sportreferenten i radio, Sven Jerring, och höra honom berätta ögonvittnesskildringar från ryska revolutionen 1917, till att filma själv med bara mobiltelefonen som verktyg. Från radio- och TV-monopol till dagens mångfacetterade medielandskap. Jag är så nyfiken på vart resan bär härnäst.

Du har verkat inom sportjournalistiken sedan 1976. Vad tycker du sportjournalister / sportjournalistiken är bra på och vilka utvecklingsområden har branschen? 

Min bild från radio och TV är att sportjournalister är bra på att jobba snabbt, enkelt och direkt och att göra bra journalistik med små medel. Även om det numera görs en massa kvalitativ grävande sportjournalistik är det nog ett område som skulle kunna utvecklas mer. Sportjournalister har mycket elitidrotten i fokus medan andra aspekter på idrotten som samhällsfenomen ofta behandlas av andra redaktioner. Här skulle samarbeten över gränser kunna ge intressant journalistik, tror jag.

Om du skulle få ge ett pris till någon i mediabranschen – vem skulle det vara och varför?

Oj…. det finns så många men jag säger Peter Jonsson på SVT Sport. En skicklig journalist som för mig representerar det bästa med jobbet på en redaktion, en kille som med aldrig sinande energi levererar fina reportage, kommentarer, leder program morgon som kväll och sprider positivism i det oglamourösa vardagsarbetet. Han får priset som representant för de många som sällan nomineras till de fina priserna men som bär upp en redaktion.

Har du vunnit något annat tidigare och vad  i så fall? 

Ett hederspris från SVT:s TV-akademi Club 100, pris för dokumentären om Toini Rönnlund från sportfilmfestivalen i Milano och Torsten Tegnér-stipendiet är tre fina utmärkelser. Dessutom fick Radiosporten Stora Journalistpriset 1984 när jag jobbade där – lite delaktig känner jag mig även om det knappast var min förtjänst. Tre segrar i Dagbladsstafetten med IFK Lidingö smäller också högt!

Men du, glöm inte segern i Vinterstudions På Spåret special också! Och apropå Vinterstudion, i helgen startar vintersäsongen på allvar, sista säsongen på ett tag där SVT har hela världscupen i längd och VM. Hur tänker du inför detta och framtiden? 

Jag är taggad att göra ett bra jobb med den sista fullödiga längdsäsongen även om pandemin gör det svårjobbat. Det känns förstås trist att bli av med rättigheterna efter det men jag har varit med så länge att jag sett rättigheter både komma och gå och SVT Sport stå fortsatt starkt. Och är det något den här redaktionen varit mästerlig på så är det att hitta nya vägar när rättighetskartan ritas om. Det skapar kreativitet och jag är övertygad om att det kommer att bli så nu också.

Vilka har betytt mest för dig i din utveckling som journalist?

Jag har ju haft fantastiska förebilder! Jag har ju fått jobba med giganter som Lennart Hyland, Åke Strömmer, Sven ”Plex” Petersson, Göran Zachrisson för att inte nämna alla expertkommentatorer med Anders Blomquist i spetsen. Ska jag nämna två som betytt särskilt mycket så blir det Tommy Engstrand som var en krävande men enormt inspirerande chef när jag lärde mig yrket på Radiosporten. Och så Kjell Andersson på TV-sporten som alltid höll bildberättandet högt och inspirerade och uppmuntrade i historieberättandet.

Till sist – hur firar du?

Just nu firar jag med att jobba med säsongens första Vinterstudiohelg. Fest, med andra ord! När jag fick veta att jag skulle få priset blev det hummer och champagne med min sambo. 

Stort tack för denna stund, grattis igen och lycka till i vinter!

Hälsar Åsa Edlund Jönsson, sportchef på SVT och tidigare jurymedlem för Stora Journalistpriset