Sverige hade tunga VM-tävlingar i de tre stora skidgrenarna längd, skidskytte och alpint förra året med noll skidskyttemedaljer, två alpina medaljer och fyra längdmedaljer, vilket innebar sex svenska pallplatser totalt.

Det gjorde att medaljberäkningen inför Pyeongchang reviderades neråt. Trots floppar i freestyle, freeskiing och snowboard där det fanns flera medaljchanser lyckades Sverige göra sitt bästa vinter-OS med sju guld (14 medaljer totalt).

–  Det är helt fantastiskt. Det är en kombination av att de som tagit medaljer tidigare på VM och vunnit i världscupen lyckas göra det igen. Samtidigt överraskar de unga och lovande, de som är här för att se och lära presterar ända upp i topp, säger Reinebo.

Skidskyttarna överraskade mest

Även framtidsnamnen tog för sig.

– Vi har bägge ändarna och det gör att vi hamnar på den procenten, nämligen 60 vilket är det högsta utfall som vi haft någonsin. Så vi är oerhört nöjda förstås, säger Reinebo.

Med procentsiffran 60 menas att medaljhopp lyckas leverera i så hög utsträckning. Normalt sett kanske den siffran ligger på hälften, runt en tredjedel. Det brukar krävas tre medaljhopp att få loss en medalj i snitt.  

Vilken medalj är mest överraskande?

– Klustret kring skidskyttet har varit det mest överraskande. De har två guld och två silver,både killarna och tjejerna, vilket är oerhört starkt och en positiv överraskning.

Någon annan medalj du vill framhäva extra?

– Både Charlotte (Kalla), Frida (Hansdotter), André (Myhrer) och Stina (Nilsson) som gjort det förut och får till det igen under OS känns bra i hjärtat och för hela truppen. Charlotte satte ju tonen första dagen och att ta medalj första dagen är inte bara viktigt för den enskilde åkaren utan för hela truppen, säger Reinebo.

I Sotji 2014 slutade det med 15 svenska medaljer, men bara två i guld.