Jämfört med hur det ser ut på damsidan, finns det anledning att hissa nödflagg på herrsidan inför framtiden. En jämförelse med nordiska grannen Norge visar illavarslande siffror. Under de tio senaste säsongerna har Norge tagit 30 medaljer på Junior-VM, medan Sverige har tagit fyra, där Matts Olssons dubbla medaljer från JVM 2008 är de senaste individuella medaljerna.
Just nu är det bara Kristofer Jakobsen, ur den nya herrgenerationen, som tagit världscuppoäng. Och den alpina landslagschefen Tommy Eliasson Winter är väl medveten om problemet.
”Stark generation”
– Det är inte säkert att vi någonsin får se den typen av generation som vi har haft med Myhrer, Byggmark och Hargin. Det kommer att bli ett glapp som vi inte är vana vid. Det får man vara ärlig med. Att ha fem killar topp 20-25 kommer vi inte att få se de närmaste åren, säger han när han gästar SVT Sports Vinterstudion.
Den starka generationen är också en del av problemet med återväxten, men Eliasson Winter.
– Platserna blir fyllda. Skulle man slå sig in i ett svenskt slalomlag var man i princip tvungen att vara topp 20 i världen. En annan utmaning är ekonomin, den här verksamheten är kostnadskrävande. En finansiell problematik leder till att man kanske inte haft så stora program som man borde ha haft.
När programmen minskas slår det hårdare mot unga herråkare, menar han.
– Som tjej slår du ofta igenom ganska tidigt och slår dig in i landslagsprogrammen som gymnasielev. Som kille gör du det senare. Och vad händer då när de här programmen minskar eller ekonomin dippar? Jo programmen utanför skidgymnasierna blir mindre. Det innebär att vi har färre åkare över 20 år som får chansen att finnas med i ett program. Eftersom man slår igenom senare som herre får man problem.
”Sämre fysiskt förberedda”
Både expert Hellman och alpina chefen ser också sämre grundträning hos ungdomarna som kommer till skidgymnasiet. De har tränat skidåkning mer ensidigt än förut och saknar ett brett rörelsespektrum.
– De här ungdomarna är faktiskt sämre fysiskt förberedda generellt, vilket beror på den moderna tiden vi lever i. Men därför måste förbundet trycka på ganska hårt och vara tydliga med vilka krav som ställs, även ner i åldrar runt 13-14 kan man göra lite fystester. Vi får aldrig vara rädda för elittänket, menar Hellman.
Pernilla Wiberg undrar om tränarna på skidgymnasierna håller måttet.
– Det krävs otrolig struktur och bra tränare som kan ta hand om de här talangerna. Kanske särskilt killarna som normalt är lite mer omogna i den här åldern. Finns det tillräckligt bra tränare som har hjärtat, som har passionen? Alpin skidåkning kräver det, 24/7, 365 dagar om året.
Satsning mot 2022
Förbundet har utvidgat landslagsprogrammen, med målet att se effekt till OS i Peking 2022.
– Vi har gått från att vara 25 åkare i landslagsprogrammet till att vara 46 de senaste två åren. Vi har också en grupp utanför med sjutton fartåkare. Vi har ökat skiduniversitetsdelen från 20 till 35 åkare. Så vi fyller programmen och bygger nya program. Och det är för att öka den kritiska massan över 20 år, säger Eliasson Winter.
Men man måste bygga rätt från början, menar han.
– Elit för mig är att bygga en bred grund, inte att göra en sak alldeles för mycket för tidigt. Det är en dum satsning i min värld.
Wiberg drar paralleller till Norge som hade en liknande glapp för drygt tio år sedan. Där gjordes det en analys av vad som krävdes rent fysiskt för att nå världseliten, och ställde konkreta fyskrav på åkarna för att de skulle få tävla i Europacup och världscup.
– Min tränare ville att jag skulle sluta med storslalom för att jag var så dålig. Två år senare var jag bäst i världen. Man ska inte vara rädd för att ställa krav och vara lite tuff, säger hon i Vinterstudion.