Björn Ferry: ”Med hundra dagar kvar gick jag in i en period som kan liknas vid att vara kär” Foto: Bildbyrån (montage SVT)

OS-krönika: ”Jag kände mig som en glasvas på ett barnkalas”

Uppdaterad
Publicerad

”Med hundra dagar kvar gick jag in i en period som kan liknas vid att vara kär, men inte veta om det blir något. Ibland kändes det bra, nästa stund livskris. Prestationskraven gnagde. Rädslan för influensan likaså.”

Olympiska mästaren Björn Ferry skriver om känslorna inför ett OS.

”Jag hade förmånen att tre av fyra gånger vara uttagen till OS redan på sommaren. Med hundra dagar kvar är det mesta jobbet redan gjort. Det går inte längre att träna sig till märkbara förbättringar, snarare handlar det om att minska risken och undvika misstag. Hundra dagar av balansgång. Det är ganska lång tid kvar, men varje steg innebär en risk.

Men för att lyckas på OS så måste man ta risker. Det går inte att vinna med foten på bromsen. Det finns alltid någon annan som lyckas överträffa sig själv.

OS i Pyeongchang 2018

Det fick inte gå för bra, då ökar pressen

För att lyckas måste tron och hoppet finnas där. Och den tron och hoppet har de flesta på den högsta nivån. Annars skulle de inte tävla. För mitt självförtroende var det viktigt att få med mig några positiva resultat i början på säsongen. En känsla av att hänga med. Men det fick inte gå för bra, då ökar pressen. Både inifrån och utifrån. När rädslan för misslyckande blir större än viljan att vinna så brukar det låsa sig. 

Med hundra dagar kvar gick jag in i en period som kan liknas vid att vara kär, men inte veta om det blir något. Ibland kändes det bra, nästa stund livskris. Prestationskraven gnagde. Rädslan för influensan likaså.

Jag kände mig som en glasvas på ett barnkalas.

Skräckblandad förtjusning

OS är en vanlig tävling och en alldeles ovanlig tävling. Skräckblandad förtjusning.

Mer media, mer i vågskålen. Ett OS-guld kan ge ära och berömmelse i 40 år. Prickarna är lika stora som på en vanlig tävling, men det är ändå helt annorlunda. Världscup och VM, det kommer alltid en ny chans, men OS. Vart fjärde år. Kanske är det hela skillnaden?

Björn Ferry har vunnit ett OS-guld. Sotji-OS blev hans sista. Foto: Bildbyrån

Jag har fått äran att vara med på fyra olympiska spel. Första gången som nybörjare. Andra gången var jag inte redo mentalt. Tredje gången gick allt min väg, och fjärde gången kom formen nio dagar för sent.

Vilja och rädsla. Kamp och flykt

För att lyckas någon gång ska man nog ge sig själv så många chanser som möjligt.

Med hundra dagar kvar var jag rädd att aldrig komma i form. Eller komma i form för tidigt. Eller för sent. Eller vara i praktslag och lik förbannat misslyckas. 

Vilja och rädsla. Kamp och flykt. Behov av att bli struken medhårs.”

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.

OS i Pyeongchang 2018

Mer i ämnet