Varför har du skrivit under uppropet?

– Jag tycker att de är viktigt att vi alla börjar tänka till hur vi beter oss och hur vi pratar. Oavsett om vi är män eller kvinnor i sportens värld är språkbruket väldigt viktigt och att visa civilkurage när något gått över styr.

Vad är det viktigaste i det här?

– Jag vill bidra med civilkurage. Oavsett om det är mina kollegor eller utövare på laget eller elever på idrottsgymnasiet, så är man med och bidrar till en kultur genom att säga ifrån – eller att acceptera. Jag har behövt säga ifrån när mina utövare, eller andra män, har raljerat över tjejers utseende, vikt eller deras sätt att vara på som elitidrottare. Och jag har även mött aktiva som vittnat om hur manliga tränare har raljerat över och förminskat sina kvinnliga aktiva.

Upplever du att det är vanligt i längdskidåkningsvärlden?

– Ja, det är vanligt. Inte extremt, och jag är ganska säker på att det finns miljöer som är sju resor värre. Men det är inte bara i längdskidvärlden jag har sett det här, jag har även sett det inom andra skidgrenar. Det här är så nyttigt att det kommer upp för även jag tvingas tänka till på hur jag uttrycker mig och vad jag säger. Vissa jargonger är jag också själv uppvuxen med, jargonger som jag med åren har börjat tänka till kring och speciellt nu.

Varför tror du att det är vanligt, vad beror det på?

– Idrott är från början utformat av män för män och på så viss blir mannen norm och då anser man sig vara högre ställd. Samhället ser ju också ut så och det spiller över och då anser man sig kunna ta sig vissa friheter.

Finns det en medvetenhet om de här frågorna i tränarkretsar i längdskidåkningssfären tycker du?

– Det beror på individen. Många är fast i gamla mönster. Man tänker inte på det för man är rotad i den här kulturen, men de finns de som tänker till.

Har du själv råkat ut för något?

– Jag kommer inte ihåg något stor händelse själv, men förmodligen massa små som jag tyvärr då bagatelliserar och som jag har normaliserat och viftat bort. Och det är ju lite sjukt sig.