Det är en väldigt annorlunda säsongsupptakt som står för dörren. Aldrig någonsin har det väl talats så lite om skidåkning. Knappt ett ord om försäsongsträning, skador, form och förhoppningar.  Ingen jag möter frågar hur det ska gå för Kalla eller Hellner – bara vad jag tror om Johaugs dopning. Det överskuggar allt.

Att det är förra säsongens främsta stjärnor som åkt fast, spelar förstås en stor roll. Liksom att det är det ledande landet Norge som är ute och slirar. Men mest av allt tror jag att det visar på en sänkt tolerans mot dopning. Tidigare fall har inte skapat immunitet – tvärt om har skidpubliken utvecklat en allergi mot dopning.

Att jag själv förbereder säsongen med att se om den utmärkta dokumentären ”När hjältarna ljuger” av Arto Halonen säger också en del om var vi står. Filmen nystar i en långvarig finsk dopningskultur med förgreningar till andra länder och utgår från dopningskandalen under skid-VM i Lahtis 2001, där stora delar av det finländska laget åkte fast.

Sex åkare stängdes av på två år och fem ledare på livstid, den gången.

Året efter var det OS i Salt Lake City. Tre av sportens allra största: tysk-spanjoren Johann Mühlegg och ryskorna Larisa Lazutina och Olga Danilova fastnade i dopningsnätet och fick hårda straff. Flera fall har följt på dem.

Nu har Martin Johnsrud Sundby avtjänat en två månader lång avstängning – bland de lindrigaste straff man kan få för dopning. Var det landar för Johaug och landslagsläkaren vet vi ännu inte. Inte heller vad utredningen av ”astmagate” mynnar ut i – men knappast att det handlar om brott mot dopningsreglerna.

Ändå talas det nu om skidsportens största kris.

Det är allvar. Misstroendet är stort när den nya säsongen drar igång till helgen – och räkna med att det som rullats upp under hösten kommer att prägla hela den här vintern.