Den anrika femmilen i Holmenkollen bjöd på en jämn duell mellan norrmännen där det stundtals under loppet var norskt i hela frontlinjen. I den sista kurvan var det tillsist Martin Johnsrud Sundby och schweizaren Dario Cologna som duellerade om guldet där tidsluckan mellan de två giganterna landade på endast en hundradel.
Målfotot visade tillsist att Cologna gick in millimetern före Sundby över mållinjen och han fick därmed ta hem sin första seger i Holmenkollen.
– Det var en väldigt härlig seger, jag hade känslan av att han kanske var först men jag hade tur i dag och har väl mina långa ben att tacka, säger Dario Cologna till SVT Sport.
– Det var en bra fajt ända in i slutet, jag kände mig stark och trodde på att jag kunde ta hem det här. Jag ville däremot vara helt säker på att jag hade vunnit innan jag firade segern.
Det var annars en lugn start på femmilen där fransmannen Maurice Manificat direkt la sig i täten och drog upp tempot. När åkarna sedan rörde sig in mot stadion efter det första varvet på 8,3 kilometer låg Sveriges enda hopp Daniel Rickardsson på en 27:e plats.
Tidigt i loppet vurpade den norska skidstjärnan Johannes Kläbo vilket gjorde att han efter 18,8 kilometer inte längre syntes till i toppklungan. När halva loppet sedan var genomfört valde Sundby i täten att byta skidor. Alex Harvey från Kanada likaså och tätklungan blev därmed uppdelad i två.
I det sista varvet exploderade det rejält och utbrytningen var ett faktum. Uppe bland Sundby fanns Hans Christer Holund, Dario Cologna och Andrew Musgrave. Inför slutspurten stod det sedan endast mellan Sundby och Cologna där schweizaren var starkast.
Unge Kläbo, som radat upp segrar i världscupen, fick nöja sig med en 40:e plats.
Rickardsson slutade på en elfte plats
Bäste svensk var 35-årige Rickardsson som slutade på en elfte plats, 43 sekunder efter Cologna. Efter en dålig öppning valde Rickardsson att byta skidor och avancerade därefter. I det femte varvet låg Rickardsson på en tionde plats och hängde på bra med de stora medaljhoppen.
När alla sedan var som tröttast tände Rickardsson till och stegrade. Med 6,2 kilometer kvar låg han på en åttonde plats, nio sekunder efter Holund i topp, och var fortfarande med i täten. Men toppklungan var för starka och svensken fick tillslut nöja sig med elfte platsen.
– Benen var inte riktigt med i dag. Fram mot slutet kände jag att jag hade krafter kvar men klungan var för långt fram. Det är inte optimalt att vara själv utan bättre att ligga i rygg, säger Daniel Rickardsson och fortsätter:
– Hade jag varit med där i klungan hade jag kanske kunnat ta en bättre placering. Jag vill ju gärna nosa på pallen, men det kändes stabilt.