– Vi fikar alltid efter våra träningar. Man ska ju äta direkt efter träning, och lär vi dem det när de är fyra-fem år, tills de lämnar klubbens träningsverksamhet, så har de i alla fall fått det med sig, säger hon till SVT:s Peter Jonsson. 

Mia Karlsson tävlade själv i landslaget i fem år, tog JVM-silver 1998 och gjorde OS-debut 1992. Men efter att ha kämpat mot anorexi under flera av de åren bestämde hon sig för att avsluta sin skidkarriär 1993.

– Kroppen orkade ju inte till slut. Jag tror att mina bästa resultat gjorde jag när jag var nästan som sjukast, när jag var tvåa på junior-VM. Men sen så säger ju kroppen stopp till slut, säger hon.

Livet kom tillbaka

Även om ambitionen aldrig var att gå ner i vikt, lyckades hon ”hamna i fällan”, och tror att det var ett sätt att få kontroll. När hon tillfrisknade märkte hon snabbt skillnad.

– Jag fick tillbaka allt det där som man har som en vanlig person. Man blir glad, man skrattar, man kan egentligen säga att man får livet tillbaka, för livet som anorektiker är ingenting.

Glädje kring kost

Och just den glädjen försöker hon förmedla i Sollefteå skidklubb. När hon idag jobbar med nya skidtalanger som strävar mot det landslag hon själv tävlat för, försöker hon skapa en positiv känsla kring kost bland de aktiva. Där är fikat en viktig del.

– Om man skapar glädje och har roligt i olika sammanhang när det gäller mat, så ger det sig på ett annat sätt, säger hon.

”Det är förbjudet”

Men det finns också saker man inte ska göra som ledare, tycker Mia Karlsson.

– Det känns som att det är ännu viktigare för tjejerna. Det händer ju någonting för tjejerna när de kommer in i puberteten och en del går upp fem-tio kilo. Men det är ju naturligt. Det är ju förbjudet att ge kommentarer om det, säger hon.