SVT1Lördagar

Sverige! möter Mattias Alkberg

Mattias Alkberg.
Mattias Alkberg.

Under de senaste 20 åren har poeten och musikern Mattias Alkberg gett ut 20 skivor och sex böcker.

Nu varvar han för första gången poesi och musik i föreställningen "Mattias Alkbergs begravning".
-Jag har varit livrädd att framstå som en svår och självupptagen "rockpoet". Men med stigande ålder har jag accepterat att det är väl det jag är, säger han med ett skratt.
Han är född i Luleå och har blivit stan trogen, trots att många av hans musikerkolleger flyttat söderut.
-Det finns inget smart över det jag gör, jag bara fortsätter att skriva, envist år efter år, berättar han i Sverige!
Nu ska hans föreställning spelas både på Dramaten i Stockholm och Storan i Göteborg.

Veckans gäst i studion är Jörn Donner, nyss fyllda 80 år, filmregissör, filmproducent, politiker, affärsman och författare. Bråkstake och provokatör.
Han blev ökänd för att röka, svära och dricka whisky i tv. Det gör han inte längre. Men han är fortfarande frispråkig när han berättar om sitt liv och sina tankar för Sveriges programledare Ann-Marie Rauer:
- Ja boken jag skrivit nu är utlämnande, bland annat om kärleksförhållanden och olika kvinnor. Min fru, hon får ta mig som jag är. Om hon inte vill ta mig som jag är, så får hon ta någon annan. Vi lever ju i ett fritt samhälle.
- Jag har sex barn, men är bara pappa till två av dem. De andra är misstag. Jag kan ju inte vara far till några jag inte träffar. Vi ska inte överdriva biologins betydelse, tycker jag. Jag är inte den enda mannen som gjort mig skyldig till äktenskapsbrott. Men jag är inte på något sätt ovän med de här barnen. Jag har bara inget behov av att träffa dem.

Nu tittar han tillbaka på sitt liv i den 1100 sidor långa boken Mammut. Från pojkåren i Helsingfors i krigets omedelbara närhet, över ungdomens vänsterengagemang och de första böckerna och till de intensiva åren som filmare och författare. Han levde bland annat tillsammans med skådespelerskan Harriet Andersson och berättar om sina känslor för henne - den enda kärleken som förvandlats till vänskap.

Jörn Donner var omstridd vd för Svenska Filminstitutet mellan 1978 och 1982, men lyckades garantera de pengar som behövdes för att Ingmar Bergman skulle kunna spela in sin Fanny och Alexander i Sverige. Ett häftigt kritiserat beslut, på sin tid. Nu är det filmhistoria. Och därför är också Jörn Donner den ende finländare som belönats med en Oscar, som filmens producent.

- Jag har gjort mycket i mitt liv. För mycket, jag har varit för mycket mångsysslare. Som en räv som är framme och nosar på allt. Inte som en igelkott som bara skyddar sig själv. Den här mångsidigheten har lett till splittring i mitt liv. Men vissa saker jag gjort har varit bra. Vissa böcker, vissa filmer. Jag har skrivit 60 böcker. Då kan man inte förvänta sig att alla är mästerverk.

I boken Mammut drar Donner slutsatsen att den bristande kontakten med mamman bidrar till ”ett egendomligt sätt att handskas med kvinnor”.

Dessutom:

Svenskarna sägs vara världens mest tatuerade folk. Men nu ångrar alltfler sina tatueringar. Motiven känns helt enkelt omoderna. I programmet Sverige! berättar laserspecialisten Anna K Loodh att en stor andel av hennes kunder på kliniken vill ha bort taggtråds- och tribaltatueringar från 1990-talet.
- Andra raderar bort namn, kanske på en tidigare flickvän.
De som tatuerar in sina barns namn ångrar sig sannolikt inte lika ofta. Tatueraren Thomas av Guld säger att kunderna ofta beställer namn på familjemedlemmar.
-Citat på latin är också vanliga. De vill framstå som lite djupsinniga och belästa.
Han har också fått många beställningar på David Beckhams tatuering - en ängel på ryggen.
- Men kunderna blir inte David Beckham bara för att de har en liknande tatuering. Lika lite som de blir Beckham om de köper likadan tröja som han har.


Barnfilm är idag oftast en tecknad amerikansk film. Svenska barnfilmsprojekt har länge haft svårt att få stöd. Men efter åratal av föreberedelser spelas "Krakel Spektakel"in i Luleå.
-Det är få som vågar satsa pengar på barnfilm. Så vägen hit har varit lång, berättar producenten Ulf Synnerholm i Sverige!.
Barnfilmsforskaren Malena Janson anser att det gjordes bättre barnfilm för 40 år sen, på 1970-talet.
-Då handlade filmerna om viktiga saker, liv, död, skilsmässor. Idag skulle såna filmer klassas som vuxenfilmer. Men film är ett sätt få barn att engagera sig, det är en demokratifråga.