Gå direkt till innehållet

Det fanns en kärleksrelation mellan Bibi Andersson och tv-mediet

Den 21 oktober hölls en minneskväll för Bibi Andersson på Filmhuset i Stockholm. SVT:s vd Hanna Stjärne inledningstalade tillsammans med Anna Serner, vd Svenska Filminstitutet och Michael Porseryd vd SF Studios. Här kan du läsa Hanna Stjärnes tal i sin helhet.

”Jag har länge varit fascinerad av televisionen. Det är ju ett för mig alldeles nytt medium att prova på” – så sa Ingmar Bergman 1957 till tidningen Röster i Radio och TV. Han skulle just göra sin allra första tv-teater – Herr Sleeman kommer - och bland tv-pionjärerna på den allra första rollistan fanns – Bibi Andersson.

Hon trängde direkt genom tv-rutan - in i vardagsrummen, in i vardagen. Det fanns en kärlekshistoria mellan Bibi och tv-mediet.

När Ingmar Bergman många år senare skulle göra Scener ur ett äktenskap sa han att han ville göra ”en vackrare vardagsvara för TV”. Bibi spelade ju en av huvudrollerna tillsammans med Liv Ullman, Erland Josephsson och Jan Malmsjö. På pappret var Scener ur ett äktenskap just en vardagsvara - en lågbudgetproduktion med ett pressat inspelningsschema. Men responsen blev enorm. 3,5 miljoner såg Bibi Anderssons kärlekskrisande ”Katarina” – halva Sveriges dåvarande befolkning. Det sägs att skilsmässotalen steg, trycket på familjerådgivningen ökade.

Det som revolutionerade var äktheten, det genuina. Samspelet skådespelarna emellan. Och just det där äkta och hudnära var Bibi Anderssons signum.

En av mina starkaste filmupplevelser – någonsin - är Persona. Första gången jag såg den som tonåring var jag helt tagen av Bibis och Liv Ullmans gränslösa samspel, hudnära är en underdrift.

Och vi såg Bibi i många – just äkta och hudnära – roller på SVT. I en tv-föreställning av Shakespeares Trettondagsafton spelade hon mot Gösta Ekman. Hon var Fröken Julie i tv-regi av Keve Hjelm 1969, mot Thommy Berggren.

Båda de två föreställningarna – och mycket mer - finns att se på SVT Play. Vi vill bygga ett digitalt arkiv över de allra största personerna inom svensk kultur. Ett slags kollektivt minne. En minnesryggrad – för oss alla – att luta oss emot. Så att även framtida generationer kan få vara nära Bibi och hennes verk.

I SVT Play kan man också se kulturprogrammet Nike från september -94 som visar Bibi Andersson i spetsen för skådespelarkollegor på Dramaten på besök i bland annat Sarajevo under själva belägringen. Ett tydligt bevis för Bibis starka engagemang i fredsrörelsen. En minnesryggrad – för oss alla - att luta oss emot. Äkta och hudnära, där också.

Jag vill tacka er som stod Bibi Andersson nära för att vi – på televisionen - fick låna henne så mycket. För att hon gav så mycket av sin tid och av sitt liv till tittarna. Hon gav oss verkligen väldigt många vackra vardagsvaror – framför TV:n och på bio.