Gå direkt till innehållet

Hur nära kan vi gå? Utgivarfrågor under coronakrisen

Hur nära kan vi visa intensivvård utan att kränka människors integritet? Ska vi namnge boende där många äldre dött? Hur undviker vi att bli för expert- och myndighetstunga i rapporteringen? Och hur klarar vi att skildra hela Sverige när pandemin sprider sig i olika hastighet i landet?

Digitalt utgivarforum. Foto: Nina Funke/SVT

Det är några av frågorna som diskuterades på SVT:s senaste utgivarforum. Ansvariga utgivare från hela Sverige: från riksnyheterna, Sporten och våra 21 lokala redaktioner, som normalt brukar ses fysiskt, samlades för första gången i ett virtuellt videomöte.   

Det var ovant men gick förbluffande bra, inte minst kanske för att behovet av att diskutera publicistik är så stort.  

Riksnyheternas utgivare Charlotta Friborg beskrev sina etiska överväganden när bilder från intensivvården visas. Smittan är osynlig, och inte minst i pandemins inledning var det lätt att känna att den drabbade äldre, långt borta.  

När sjukvården i Italien välkomnade vårt Europateam Christoffer Wendick och Filip Huygens gjordes det ytterst medvetet: de italienska läkarna ville att svenskarna skulle se coronans förfärande konsekvenser och förbereda sig. Reportagen från Italien, och senare också från svenska intensivvårdsavdelningar, är smärtsamma att se. Bilderna visar svårt sjuka och döende patienter som har svårt att få luft, omgivna av personal i skyddsutrustning.  

Men, som Charlotta resonerat internt och i program som Medierna vi måste också förmå visa allvaret i situationen. Bilderna från intensiven hamnar i ett smärtsamt galleri av andra bilder som påverkat och fått världen att förstå tragediers omfattning: som de fallande kropparna från World Trade center 11 september, bilden på den drunknade Alan Kurdis 3-åriga kropp och bilder efter tsunamikatastrofen. 

SVT Nyheter Skånes utgivare Göran Eklund berättade hur han brottats med om han ska namnge ett äldreboende där många dött. Han har funderat på publicitetsskadan det kan innebära, men vägt allmänhetens intresse att få veta tyngre och valde att publicerat namnet. Charlotta Friborg lyfte också vikten av att vi ger röst till alla de utsatta som inte har starka egna företrädare i debatten.  

SVT Nyheter Dalarnas utgivare Nina Funke och SVT Nyheter Västernorrlands utgivare Carola Isaksson beskrev nödvändigheten av att vi klarar att se de olika skedena Sverige befinner sig i. De upplever förståelsen stor i sina respektive områden att de mest drabbade områdena ses mest i Riksnyheterna, men uppmanar till lyhördhet och att SVT Nyheter - när läget lättar i Mälardalen - förmår uthålligt följa hur smittan slår i landet.  

Eva Landahl, utgivare för nyheternas samhällsprogram, reflekterade kring hur utmanande coronakrisen är för journalistiken. Vi är vana att söka – och få – snabba svar och genast utkräva ansvar. Men här finns få snabba svar att få. Förloppet är mer utdraget än någon annan nyhetshändelse i modern tid. Vi ställer så klart kritiska frågor, men samtidigt kan det ta år innan vi säkert vet vad smittans konsekvenser blivit och innan vi säkert kan jämföra utfallet med andra länder. 

Josefin Ziegler, tf biträdande programchef för lokala nyheter, tog upp vikten av att vi under denna kris då nyheter formligen smattrar fram också klarar av att stanna upp och fördjupa skeenden. 

Ingvar Näslund, ansvarig utgivare i Västerbotten, lyfte via mejl hur väl samarbetet mellan riksnyheter och lokala nyheter kan fungera när vi kombinerar ”lokens” förmåga att vara nära människor med riksnyheternas övergripande granskning och tillgång till experter och myndigheter. Här ser vi alla en potential att utvecklas. Vi pratade om nödvändigheten att både informera och att ge nyheter från myndighets- och regeringsföreträdare men att förmå balansera det med analys, granskning och vardagsnära reportage.  

Vi lyfte frågan om när olika utgivare inom SVT gör olika bedömningar. Det kan såklart vara ett problem. Publiken kan bli förvirrade när man exempelvis får veta namnet på en klandervärd kommunpolitiker i det lokala nyhetsprogrammet men inte i riksnyheterna. Men styrkan i utgivarskapet är att det är individuellt. Det är ett personligt ansvar. Kloka människor kan landa i olika, väl motiverade bedömningar. Och det finns en stor skillnad i hur angelägen en viss fråga är. En politiker kan vara helt okänd på riksplanet medan namnet är relevant lokalt. Att inte namnge kan också riskera att misstänkliggöra fel personer i en liten krets. 

För mig var utgivarforumet en livgivande diskussion och en påminnelse om ynnesten på SVT med en mångfald av utgivarröster. Utgivarna och deras medarbetare hjälper oss att bättre förstå likheter och olikheter i Sverige. Ansvaret bär de dygnet runt och de navigerar skickligt i denna coronakris som inte liknar någon annan nyhetshändelse.