Gå direkt till innehållet

Vad betyder "hela bilden"?

SVT Nyheter ska arbeta ”med oberoende och engagemang för att du snabbt ska få hela bilden”. Här är några exempel på hur vi hoppas att vår förflyttning ska märkas framöver.

I ett blogginlägg förra veckan skrev jag om hur höstens metoo-rapportering och rapporteringen efter Benny Fredrikssons död stärkt mig i uppfattningen att det nya löftet till publiken för våra digitala nyheter är rätt.

Vi ska arbeta ”med oberoende och engagemang för att du snabbt ska få hela bilden”. Många har hört av sig med uppmuntrande ord och efterlyser fler motröster och perspektiv. Andra ifrågasätter om det ens är möjligt att någonsin ge hela bilden. 

I en mening är det förstås omöjligt, det går alltid att hitta nya aspekter och nyanser i varje händelse.  

Men det är en viktig strävan att aldrig ta genvägar och att söka motröster.  

Här är några exempel på hur vi hoppas att vår förflyttning ska märkas: 

  • Färre och kortare rewrites. Ursprunget är en diskussion med lokala mediehus som resulterade i nya riktlinjer lokalt (läs mer här) där vi bl a åtar oss att inte använda mer än 600 tecken.  
     
  • Saklig journalistik. En satsning på faktakoll inför valet (läs mer här). 
     
  • Ett närmare samarbete mellan riksnyheterna och våra 34 lokala redaktioner som ger ett bredare perspektiv av Sverige. Läs mer här.
     
  • Förklarande journalistik. Här finns format som ”detta vet vi” som används både riks och lokalt. Ett uppskattat exempel förra veckan är ”Detta vet vi om bevisningen i nervgiftsattacken”.
     
  • Konstruktiv journalistik. Vi ska inte bara rapportera om missförhållanden och problem utan också uppmärksamma lösningar. Ett fint exempel i helgen handlar om Alexander Lindström vars kamp ledde till högre lön för funktionshindrade.
     
  • Möjlighet till fördjupning. Vi ska ge fördjupningar byggda på nytt innehåll, oväntade vinklar och länka till relevant material, både eget och andras. När vi idag berättar om hemlösa pensionärer ger vi både fakta från Socialstyrelsen och länkar till en minidokumentär av reporter Rebecca Randhawa Bergmark och fotograf Pablo Torres. 
     
  • Transparent nyhetsleverans. Medarbetare förklarar publiceringar och berättar om upplevelser på platsen. Ett exempel från påskhelgen är Afrikakorrespondent Johan Ripås krönika om rapporteringen av mördade vita jordbrukare i Sydafrika.
    Blir det fel ska vi rätta och vi ska vara transparenta med vad vi har rättat och varför. I nyhetsbloggen ger bland andra riksnyheternas chef och ansvariga utgivare Charlotta Friborg en inblick i redaktionens arbete. En glädjande medienyhet idag är att mediebranschen enats om att inrätta ett nytt medieetiskt system. Det stärker enskildas möjlighet att få upprättelse och ger en möjlighet att pröva även webbpubliceringar (läs mer här).

Stora utmaningar finns. Vårt nya löfte till publiken kräver färre och mer genomarbetade publiceringar. Detta är förstås inte helt enkelt, det går emot en journalistisk instinkt att ständigt rapportera om det nya och det senaste. Ibland kommer vi misslyckas. Men vår strävan går mot fler perspektiv och fler röster.