Antinazister misshandlade gästarbetare

Janne Josefsson träffar de två slovakiska gästarbetare som överfölls och misshandlades av vänsteraktivister. De är fortfarande skakade av vad som hände och vågar inte visa sina ansikten.
Janne Josefsson träffar de två slovakiska gästarbetare som överfölls och misshandlades av vänsteraktivister. De är fortfarande skakade av vad som hände och vågar inte visa sina ansikten.

Två slovakiska gästarbetare, far och son, överfölls i fjol av vänsteraktivister och misshandlades i centrala Stockholm. Anledningen var att en av dem bar en t-shirt med texten ”North Brigade” och misstogs för en högervriden fotbollssupporter.

– Slag, sparkar, och efter jag hamnade på marken sparkades jag av kanske fem personer, berättar den yngre av de två gästarbetarna.

Den 14 september 2013 kallade den militanta vänstergruppen Revolutionära Fronten till aktion för att störa en demonstration arrangerad av nazistiska Svenskarnas parti. Samma dag i centrala Stockholm möter flera av aktivisterna de två gästarbetarna från Slovakien.

– Alla vägar var avstängda och det var poliser över allt och vi försökte bara hitta vägen hem till hotellet när vi möter den här gruppen människor. Vi mötte dem två gånger innan vi attackerades. Det sas inga ord, ingenting. När de hade passerat oss så överföll de oss bakifrån, berättar den yngre av de två gästarbetarna.

Under anfallet kastade vänsteraktivisterna föremål mot de båda slovakiska männen. Sedan jagades de och överfölls med sparkar och slag. När de slagits till marken fortsatte misshandeln och de båda männen fick blodiga sår och blåmärken av misshandeln.

– Först hoppade två, tre personer på min rygg. Och sen började flaskorna komma, berättar den slovakiska pappan.

Överfallet spelades in och en video publicerades senare på Revolutionära Frontens Facebook-sida. Den fick många positiva kommentarer, men snart startade en diskussion på sociala medier huruvida männen verkligen tillhörde Svenskarnas Parti, och om de över huvud taget var nazister. För den slovakiska pappan och hans son var överfallet ett mysterium.

– Vi förstod ingenting. Vi förstod inte varför allt det här hände, säger sonen.

Tio dagar efter överfallet publicerar Revolutionära Fronten en förklaring på Facebook, där de skrev att North Brigade är ”en högervriden” fotbollssupportergrupp. Och att ”Fascisterna konfronterades och flydde sedan över Odengatan in på Döbelnsgatan där de gjorde misstaget att försöka försvara sig och blev då misshandlade på plats.” Men de slovakiska gästarbetarna har inget minne av något annat än en fysisk konfrontation.

– Bara chock. Det fanns ingen tid för prat, det var bara attack, attack, attack, säger den slovakiske pappan.

Och de menar att de inte är nazister eller fascister.

– Men självklart hade de fel. Vi är inte nazister, det är fruktansvärt, säger den slovakiske sonen.

Pappan och hans son var i Stockholm eftersom de arbetade på ett bygge på Karolinska sjukhuset. Sonen bar en t-shirt med tryck: texten ”North Brigade” och en dödskalle med korslagda ben lik den som de tyska nazisternas kamporganisation ”SS” använde före, och under, andra världskriget. Och t-shirten misstogs som ett nazistiskt eller fascistiskt ställningstagande.

– Det står ”North Brigade” på min t-shirt, vilket är en grupp fotbollssupporters från där jag kommer ifrån. Vi kommer från den norra delen, så det är uppenbart att det är därför det är ”North”. Det är också en dödskalle på den men jag tror inte att det betyder att man är nazist, säger den slovakiske sonen.

De som misshandlade er är från en organisation som är mot rasism och fascism. Och de säger att de talar för arbetarklassen.

– Vi är arbetarklassen, hur kan de tala för arbetarklassen om de attackerar människorna i den? undrar den slovakiske sonen.

Fem personer har åtalats för misshandeln av de två gästarbetarna. Huvudförhandlingen i Stockholms tingsrätt är planerad att avslutas idag, 7 maj. Då sätts sannolikt ett datum för domslut.

Uppdatering: Förhandlingen i Stockholms tingsrätt är nu avslutad. Domslut kommer 21 maj.

Reportrar: Janne Josefsson, Ola Sandstig.
Text: Gunnar Rensfeldt