”Biskopsgården känns inte som Sverige”

Foto: svt
Janna Atta har barn i övre tonåren och hon är orolig. I september mördades två personer i närheten av där hon bor.

Tryggheten som Janna Atta upplevde i Sverige när hon kom hit från Eritrea för 24 år sedan finns inte kvar. Inte efter skottlossningarna i göteborgsområdet Biskopsgården där hon bor. – Ett av barnen som föddes när jag flyttade till Biskopsgården var en av dem som blev mördade, säger Janna Atta, boende i området.

Janna Atta har barn i övre tonåren och hon är orolig. I september mördades två personer i närheten av där hon bor. En automatvapensalva tog livet av en man och en 17-årig pojke. Dubbelmordet blir den tredje skottlossningen i Biskopsgården under samma vecka.

– Jag kände mig liksom att nu är faran närmare mina barn. Jag tänkte inte ens på mig. Tänkte bara på mina barn. De har börjat skjuta unga också. Den här gången en 17-åring, det är någon koppling liksom, samma ålder, så det känns, jag var rädd. Ärligt, jag var rädd, skakade liksom, berättar Janna Atta.

Hon kom till platsen strax efter mordet och såg blodet som låg kvar på marken.

– Jag var chockad när jag såg blodet kvar. De tvättade men det var inte riktigt rent. Jag gick och hämtade en hink vatten med en kille och tvättade det rent för att ungarna inte ska se det, berättar Janna Atta.

Biskopsgården är ett segregerat område med hög arbetslöshet, låga löner och många invånare med invandrarbakgrund. Under ett av de mest våldsamma åren någonsin i Göteborg är Biskopsgården ett av de områden som drabbats hårdast. I norra Biskopsgården lever var tredje familj på försörjningsstöd och få läser vidare efter gymnasiet. Sociala förutsättningar som enligt polisen ger störst risk för ungdomar att hamna i gängkriminalitet.

Janna Atta tycker inte att det känns som hon bor i Sverige längre. När hon berättar för bekanta i sitt hemland om situationen så tror de inte på henne, så är det inte i Sverige. Och trots 24 år i Sverige känner hon sig svensk.

­­– Nej, jag känner mig inte svensk. Och de som jag tycker synd om är den nya generation också känner sig så. Alla som föddes här känner sig så. Det tycker jag är väldigt synd för framtiden, säger Janna Atta.

Och Janna menar att problemen i Biskopsgården beror på misslyckad integration.

– Jo, vet du här i biskopsgården vi har ganska många kvinnor som aldrig har varit inne i stan. I Linnestaden, inte ens Askim. De vet inte ens var ligger Askim. Vi har ganska många ungdomar som har aldrig varit mer än Femmanhuset i Göteborg. Vi har ganska många också, de var arbetslösa i mer än tolv år, femton år. Vad det beror på?

Janna Atta ser inte Polisens insatser som en lösning på problemen i området:

– Lösningen kommer inte från polisen. Lösningen kommer att vi ska bygga Biskopsgården från början. Vi måste öppna från Sverige den dörren som är mellan det svenska samhället måste öppna. Folk måste integrera.

Reporter: Joakim Lamotte

Research: Lisa Johansson

Text: Gunnar Rensfeldt