Så gjordes reportaget En skola för alla

Foto: svt
Henrik Bergsten, redaktör, Ali Fegan och Axel Gordh Humlesjö, reportrar.

Här berättar reportrarna Axel Gordh Humlesjö, Ali Fegan och redaktören Henrik Bergsten hur de gjorde reportaget En skola för alla.

Hur fick ni idén till reportaget?

Lars-Göran Svensson, som gick in med dold kamera i valstugorna för tio år sedan, började tillsammans med Ali Fegan fundera på om det skulle gå att testa om friskolor behandlar alla barn lika. Friskolornas riksförbund hade i flera kampanjer hävdat att det är en myt att friskolor sorterar bort barn. Det gjorde att vi blev nyfikna på frågan.

När Axel Gordh Humlesjö gick igenom tips som Uppdrag granskning fått om skolan, samt gick igenom anmälningar till Skolinspektionen fann vi flera uppgifter om skolor som försökt välja bort elever de inte ville ha.

Vi bestämde oss därför för att med hjälp av dolda inspelningar och falska identiteter ge oss in i friskolevärlden och se hur skolorna håller sitt löfte om en skola öppen för alla barn.

Hur arbetade ni?

Vi började med att prata med ett flertal rektorer på kommunala och fristående skolor för att få en bild av hur det går till när elever söker till en ny skola. Vi fick veta att det framförallt i början och slutet på läsåret är mycket vanligt att föräldrar ringer, skickar mejl eller går rakt in på skolan och söker en plats till sitt barn.

Vissa föräldrar är mycket måna om att beskriva sina barn på ett så fördelaktigt sätt som möjligt, att de har höga betyg, är skötsamma och lugna. Andra föräldrar däremot, vars barn har haft problem på den tidigare skolan, är mer öppna med vilka svårigheter som finns för att den nya skolan ska kunna ta hand om barnet på bästa sätt. Men oavsett hur man presenterar sitt barn eller vad för slags problem barnet har så är grundtanken med det fria skolvalet att alla barn ska kunna välja den skola de vill, och skolan måste ta emot alla barn om de har plats.

Skolinspektionen är också mycket tydlig. Det är skolans ansvar att vara transparanta och ge samma information till alla föräldrar.

Utifrån denna research utformade vi två olika testbarn.

En ambitiös flicka som av sin pappa i en av de dolda inspelningarna beskrivs så här:

”Vi kollar på lite skolor här i området för vi letar hus här i krokarna. Så då tänkte vi kolla

lite här, Anna är ganska studiemotiverad, hon är liksom, hon har väldigt lätt för sig i skolan. Och den skolan hon går i nu är ju en väldigt studiemotiverande miljö och så där… Hur har ni det här?”

Och en pojke med problem som i en annan inspelning beskrivs av sin pappa såhär:

”Jo, det gällde ju då min son Jocke. Vi bor i Stockholm då och han går på en skola här i Huddinge. Fick väldigt dåliga betyg i årskurs 6 och har varit stökig. Så jag försöker nu se om han kan flytta på sig och bryta loss och kanske få en nystart och lite bättre stöd i skolan.”

Vi utger oss alltså för att vara dessa två barns föräldrar och hör av oss för att söka en plats till höstterminen i årskurs 7. Vi använder olika namn på barnen och föräldrarna till olika skolor, men med liknande bakgrundshistorier varje gång.

Något som var viktigt för oss när vi utformade profilen för pojken var att inte beskriva honom på ett sätt som gjorde att skolorna kunde misstänka att han hade “omfattande behov av stöd”. Detta är en juridisk term som gör att en skola kan få extra pengar för en elev med exempelvis funktionshinder eller medicinska diagnoser. Stödåtgärderna som behövs ska också vara ”extraordinära”.

Vi var därför tydliga med att “vår” pojke inte hade några sådana behov. Han hade hamnat i ett stökigt sällskap, fått dåliga betyg och ville nu få en ny chans, men något tilläggsbelopp var han inte tillgänglig för.

Samtidigt som vi utformade vårt test med två olika barn sökte vi också jobb på en skola i Stockholm. Genom tips till redaktionen och via Skolinspektionens anmälningar hade vi fått upp ögonen för Profilskolan i Vällingby.

Vi hade uppgifter som tydde på att ägaren till skolan, Greger von Sivers, hade uttryckt åsikter om sina elever som inte är acceptabla för en skolchef och vi hade också uppgifter om att han inte ville ha vissa elever på sin skola.

För att ta reda på om detta var sant skapade vi en fejkad musiklärare. Med påhittat namn, adress och CV hörde vi av oss till skolan för att få komma på anställningsintervju. Väl där visade det sig att våra uppgifter stämde. Skolchefen Greger von Sivers pratar i anställningsintervjun om att han inte vill ha vissa elever på sin skola, han pratar om negrer och liknar barn på skolan vid ruttna äpplen och cancersvulster. Detta säger han rakt in i den dolda kameran.

I anställningsintervjun berättar han också något som var viktigt när vi sen gick vidare med vårt test på de andra skolorna. Han berättade att om man vill slippa besvärliga elever kan man säga “vi har ingen plats och då brukar föräldrarna nöja sig med det”.

Detta blev sedan en röd tråd genom hela undersökningen. Hur många rektorer skulle använda sig av denna metod för att stöta bort elever de inte vill ha?

Hur testade ni skolorna och hur valde ni ut vilka skolor ni skulle testa?

Först tog vi fram en lista på alla de hundratals fristående grundskolor som finns i Sverige idag. Bland dessa valde vi ut ett femtiotal skolor med geografisk spridning. Det var viktigt för oss att olika sorters skolor skulle vara med på listan, alltifrån små föräldrakooperativ till friskolor ägda av stora utbildningsföretag.

Alla dessa kontaktade vi sedan via olika gmail-adresser och utgav oss för att vara pappa till den ambitiösa flickan.

Exempel förfrågan om plats - Vittra Kronhusparken i Göteborg

På många av friskolorna fick pappan till den ambitiösa flickan svar att det inte fanns några platser för årskurs 7 till hösten. Dessa skolor gick vi inte vidare med. Men på 27 skolor fick flickan positiva svar och bjöds in till skolan. Men istället för att tacka ja och skicka in en formell anmälan för flickan så mejlade, ringde eller besökte vi skolan med den andra pappan, vars son hade haft problem.

På hälften av dessa skolor fick då pojkens pappa helt andra besked än flickans. Efter det beskedet var återigen flickans pappa i kontakt med skolorna.

Till många av de skolor vi testade ringde vi också officiellt från Uppdrag granskning och pratade med rektorn eller ansvarig person för antagning. Detta gjorde vi innan skolan visste att de var utsatta för ett test. Då fick vi höra hur lång kö skolan hade till årskurs 7, hur många elever som fanns i klasserna och vilka antagningsrutiner skolan hade.

På det sättet fick vi återigen bevisat att de faktiskt inte talat sanning när de nekat plats för pojken med hänvisning till att klassen var full. Rektorn på Milstensskolan Pysslingen i Täby svarade exempelvis två veckor efter att hon nekat pojken:

”Ja, några till kan vi ta in ja i årskurs 7 absolut”

Varför var ni tvungna att använda dolda inspelningar?

Om en skola väljer bort barn som de inte vill ha bryter de mot skollagen. Detta skulle de aldrig erkänna öppet. Därför ansåg vi att det var nödvändigt att använda dolda inspelningar och falska identiteter för att ta reda på sanningen.

Vi har haft många etiska diskussioner om framförallt användandet av dold kamera. Att gå in på en skola med falsk identitet är mycket känsligt. Samtidigt är allmänintresset för vad som händer i en offentligt finansierad skola stort. Därför tog vår ansvarige utgivare Nils Hanson beslutet att genomföra testet.

Stötte ni på några problem?

Enligt friskolorna själva så måste en förälder placera sitt barn i kö genom en formell anmälan med personnummer för att kunna erbjudas plats på skolan. Detta är enligt skolorna väldigt viktigt för att antagningen ska vara rättssäker.

Den som skickar in en formell anmälan med personnummer och adress först ska bli erbjuden plats först. Men eftersom vi inte hade några riktiga barn med riktiga personnummer och eftersom vi inte ville ockupera några verkliga plats så gjorde vi aldrig det. Först tänkte vi att detta skulle kunna vara en svaghet. Sen visade det sig att det var tvärtom. Många skolor frångick sina rutiner för att de så gärna verkade vilja ha flickan på sin skola. För pojken fick vi ofta det officiella svaret: skicka in en ansökan och ställ dig i kö.

På Minervaskolans hemsida står det till exempel så här:

Anmäl intresse

I detta formulär kan du anmäla intresse för att gå på Minervaskolan. När formuläret är ifyllt kommer vi snarast möjligt att kontakta dig. Har du inte fått svar inom en vecka, var god kontakta oss på 090-XX XX XX. Vi behöver följande information för att kunna registrera en intresseanmälan:

  • Barnets namn
  • Barnets personnummer
  • Adress och postadress
  • Telefonnummer, helst både hemtelefon och mobiltelefon. Målsmans namn

Eftersom vi aldrig tackade ja till erbjudandet om en plats för flickan innan vi kontaktade skolan med pojkens förälder så var det tydligt att de skolor som till pojkens pappa sa: “antagningen är redan klar”, “vi har fullt i klassen”, “det är lång kö före” eller “det är inte aktuellt med nya elever”, inte gav pojken samma besked som flickan.

Varför testade ni bara friskolor och inga kommunala skolor?

Dels är det två helt olika regelverk. Kommunen har ansvar för att grundskoleplikten följs. Det gör att alla barn är garanterade en plats på en kommunal skola i närheten av där de bor. Något sådant existerar inte för fristående skolor. Dessutom är insynen i den kommunala skolan betydligt större än i de privata bolag/kooperativ som äger friskolor.

Friskolor har också ofta intag av elever via ett eget kösystem och det gör det ännu svårare att kontrollera om de följer reglerna.

Eftersom detta var en del av en skolsatsning så var det dock viktigt för oss att granska även den kommunala skolan. Det gjorde vi den 23 oktober i programmet om Rosengårdsskolan.

Har du fler tips om missförhållanden inom kommunala skolan? Mejla oss gärna på granskning@svt.se

Varför publicerar ni inte alla dolda inspelningar i sin helhet på hemsidan?

Att utsättas för en dold inspelning är en integritetskränkning som alltid måste vägas mot allmänintresset. Vi har gjort ett publicistiskt urval av de dolda inspelningar som vi anser är mest relevanta och dessa finns med i reportaget. Att publicera hela inspelningarna vore att utsätta de vi granskat för en publicitetsskada som vi inte kan motivera. På flera av de dolda inspelningarna nämns dessutom detaljer som är känsliga för tredje part.

Det vi däremot har gjort för att vara transparenta och visa att vi inte utelämnar något väsentligt är att alla de skolor som är med i reportaget har fått erbjudande att läsa utskrifter av alla dolda inspelningar i sin helhet. På det sättet har skolorna kunnat se vad de sagt och vilket urval vi gjort.

En skola i Umeå - Minervaskolan - har anklagat oss för att välja bort väsentliga delar ur inspelningen. Därför publicerar vi båda föräldrarnas telefonsamtal med skolan i text.

Här:

"Örjan_Granbergs"_telefonsamtal med_minervaskolan

"Borja_Armendaris"_telefonsamtal med minervaskolan

Vilka deltog i arbetet?

Detta reportage har involverat ovanligt många personer.

- Henrik Bergsten har varit redaktör, men också spelat musiklärare på anställningsintervju.

- Ali Fegan har varit reporter, gjort alla intervjuer och spelat flickans pappa “Örjan Granberg”.

- Axel Gordh Humlesjö har varit researcher/producent och spelat pojkens pappa “Petter Svensson”.

- Åke Wehrling har redigerat reportaget och spelat flickans pappa “Ola Adler”.

- Frilansfotografen Kepa Arizala har spelat pojkens pappa “Borja Armendaris”.

- Ola Christofferson har varit huvudfotograf för hela reportaget.

- Peter Bagge har varit line by line-redaktör.

- Per-Henrik Mäeenpä har gjort ljuddesignen. Tack till Jack Vreeswijk för tillstånd att bearbeta ”Turistens klagan”.

- Janne Josefsson har intervjuat Greger von Sivers, Jan Björklund och Karin Möller-David.

- Martin Brundin har klippt dessa intervjuer.

- Lina Makboul har varit programredaktör och ansvarig för helheten.

- Lars-Göran Svensson kom med den ursprungliga idén och har bistått med goda råd under resans gång.

- Lisa Johansson har loggat intervjuer.

- Örjan Holm har gjort grafiken.

- Ett stort tack också till våra hemliga källor och tipsare. Utan er hade det här reportaget aldrig varit möjligt.

- Vi vill också tacka våra statister som spelade skolbarnen på bild.

Hur lång tid tog arbetet?

Från start till mål har det tagit 4 månader i effektiv arbetstid för att göra hela programmet.