Så gjordes reportaget "Kris i Bregottfabriken"

Hur fick ni idén till reportaget?

Vi har länge talat om att skildra mjölkböndernas situation och berätta om Arla - bondekooperativet som tog språnget ut i världen med ambitionen att bli världens största bondeägda mejeriföretag. Så snart vi började ringa runt bland mjölkbönder blev det tydligt att missnöjet är mycket stort med dagens Arla och den globala strategi Arla valt.

Jag tror att för mig, min reporterpartner Joachim Dyfvermark och fotografen Ola Christoffersson var det flera saker som är självklara för alla människor som lever i mjölksverige, men riktiga aha-insikter för oss som kommer utifrån. Till exempel: hur är det möjligt att Arla-bönder i dag har samma eller till och med lägre ersättning för ett kilo mjölk än de hade under perioder på 1980-talet?! För 30 år sen!?

Men dagens mjölkkris är komplex. Det går inte bara att skylla på Arla, som en del gör. Det är många faktorer som spelar in, många som har ansvar – inte minst handeln och våra beslutsfattare. Det går inte att berätta allt i ett enda reportage, men vi tror att vi ger en bred och rättvisande bild i programmet.

Hur arbetade ni – vilka arbetsmetoder använde ni?

Vår ambition har varit att genom att följa några mjölkbönder i deras vardag ge våra tittare insikt, tankar och känslor kring vad som i dag sker i mjölksverige. Vi har velat vara med och skildra dokumentärt så mycket som möjligt. Vara med när det händer. Till exempel när mjölkbonden Christer Emanuelsson har sitt avgörande möte med banken, och när det är visning av hans familjegård.

Vi arbetade med traditionella vanliga journalistiska metoder. Vi gjorde väldigt många intervjuer och research-samtal. Vi genomförde även en enkätundersökning bland ett stort antal slumpvis utvalda mjölkbönder i Sverige i dag. Den gav en intressant och, tror vi, bra bild av hur mjölkbönder inom Arla och andra mejerier upplever sin situation. Resultaten av undersökningen och hur vi gjorde den kan man läsa om här på Uppdrag gransknings hemsida.

Vilka typer av källor använde ni?

Vi använde nästan uteslutande öppna källor. Vi talade med omkring 100 mjölkbönder under researchen och en rad andra kunniga människor inom svenskt lantbruk och mejerinäring. Vi hade också några källor som under löfte om anonymitet, källskydd, hjälpte oss i arbetet. Vi läste också rapporter och utredningar.

Stötte ni på några problem? I så fall vilka?

Det spreds ett rykte om våra arbetsmetoder, som höll på att växa sig till ett stort problem och därför satte vi ner foten på ett, för Uppdrag granskning, ovanligt sätt. 

Bakgrunden var den här: Vi var med på ett möte, då tre av Arlas medlemskretsar i Västsverige skulle gå samman till en. Det fanns inför mötet ett utbrett missnöje bland mjölkbönderna, mot det mycket låga mjölkpris (ersättningen till bonden) som varit i Arla en längre tid nu, och mot Arlas ledning och förtroendevalda som många tyckte inte förde deras talan.

En av de bönder vi följt under våren skulle dit, och hade dessutom chansen att bli invald i den nya kretsstyrelsen. Vi ville filma under mötet, och många bönder ville att deltagarna – i god kooperativ anda – skulle få rösta om vi och andra journalister på plats skulle få närvara. Men mötesordföranden sa nej och lät inte deltagarna rösta. Vi respekterade givetvis beslutet, och filmade och gjorde intervjuer före, i pauser och efter mötet istället.

Det föll sig så att de kritiska gräsrötterna röstades fram till majoritet i den nya styrelsen, bland annat blev den bonde vi följde invald. Detta hade vissa krafter inom Arla-leden mycket svårt att acceptera. Dagarna och veckorna som följde sattes en riktigt ful smutskastningskampanj igång mot flera av de mjölkbönder som röstats fram som förtroendevalda.

Som en del av detta spreds ryktet att vi, Uppdrag granskning, smygbandat mötet. Och inte bara detta möte, utan också placerat ut dolda mikrofoner på andra av Arlas kretsmöten i Sverige, fullständigt barocka påståenden. Till slut tog vi ett beslut på redaktionen att göra något vi mycket sällan gör: gå ut med ett offentligt uttalande. Vi kände att vi var tvungna att göra det för att försvara Uppdrag granskning mot de falska anklagelserna, men lika viktigt var att sätta ner foten mot att den falska ryktesspridningen också användes som en del i smutskatsningskampanjen mot personer som vi intervjuat.

Låt mig säga så här: vi är vana att granska makten, men vi blev förvånade över hur lågt i tak det uppenbarligen är inom vissa delar av Arla, där man inte verkar van vid transparens eller att bli ifrågasatt eller granskad. Däremot vill jag betona att Arlas presstjänst varit tillmötesgående och svarat på våra många frågor och hjälpt oss med material. Vi fick också göra en lång intervju med Arlas styrelseordförande som är svensk. Vi fick däremot inte intervjua Arlas vd, som vi önskade. Av allt att döma för att han är dansk, och att det inte passar in i den bild Arla vill ge våra tittare, det vill säga svenska konsumenter.

Vilka deltog i arbetet?

Reportrar Sven Bergman och Joachim Dyfvermark.

Fotograf och redigerare Ola Christoffersson.

Sen var också fotograferna Torkel Wennman, Noko Zaire och Markus Junghard med på några inspelningar.

Redaktör var Nils Hanson.

Grafik gjordes av Sirnir Einarsson.

Och som alltid i ett avsnitt av Uppdrag granskning är fler inblandade och har viktiga roller, till exempel programredaktör, programledare, programredigerare, ljudläggare med flera.

Hur lång tid tog arbetet?

Vi gjorde första inspelningarna hos mjölkbönder i februari. Reportaget sändes i slutet av maj. Under den här perioden jobbade vi också med annan research och andra reportage.