Sara skickades tillbaka till Gambia - och övergavs

När adoptivföräldrarna tröttnade på sin dotter skickade de tillbaka henne till Gambia. Socialtjänstens egen utredning visade att de hade kunnat hjälpa flickan att komma hem ändå gjordes ingenting.

Nyheten om den nu 13-åriga flickan, som vi kallar Sara, spreds snabbt i Sverige sommaren 2010 och många upprördes över hennes öde.

Sara adopterades som 10-åring till Sverige, efter att i Gambia vuxit upp med sin farmor. Hennes biologiska mamma är död och pappan har inte varit delaktig i hennes liv.

Efter upprepade konflikter med sina adoptivföräldrar här i Sverige gjorde hennes nya mamma och pappa verklighet av sina hot: de skickade hem henne till Gambia igen under förevändningen att det var en semesterresa.

Sara lämnades med sin biologiska pappa, en man hon inte alls känner.
– De sade att jag skulle hälsa på min lillasyster och att vi skulle vara där en helg eller en vecka. Och så kom vi hit och då sade hon att jag ska vara här, när jag blir stor får jag åka till Sverige igen, berättar Sara när Uppdrag granskning träffar henne i Gambia.

När nyheten spreds i Sverige hade Sara redan varit borta ett år. Och socialtjänsten i hemorten Växjö var väl insatt i hennes öde.
Redan med den första anmälan till socialtjänsten följde ett inspelat telefonsamtal där flickan berättar hur hon lurats ned till Gambia, att hon saknar pass och att hon vill hem igen.

Socialtjänsten ringde visserligen till Sara den första hösten hon var borta och lät gambiska socialarbetare göra ett hembesök och skriva en rapport.
Under hösten startas en utredning om ett eventuellt omhändertagande av Sara. Socialtjänsten drar själva slutsatsen att Sara skickats bort för att hon varit besvärlig och att socialtjänsten behöver "ingripa till skydd för Sara".
Ändå gjordes ingenting blev hon kvar.

Några månader senare får Sara besök av Sveriges honorära konsul i Gambia. Exakt vad han förmedlar hem är belagt med sekretess, men rapporten han författar är en enda, glest skriven, sida.

Förklaringen till de svenska myndigheternas passivitet har gång på gång förklarats med en rädsla för att stöta sig med gambiska myndigheter, trots att det handlar om en svensk medborgare.
Saras adoption klubbades nämligen bara i Sverige, men inte i Gambia, eftersom det inte ansågs nödvändigt.

Men någon systemkrock har aldrig funnits. Och det har socialtjänsten vetat sedan i våras - flera veckor innan Saras öde blev en riksnyhet.

En högt uppsatt gambisk advokat hade då, på uppdrag av Sveriges regering, utrett Saras status i Gambia och rapporten innehåller besked på flera avgörande punkter: Sara betraktas som svensk, hennes biologiska pappa anses inte vara vårdnadshavare och Gambia gör inga anspråk på Sara.

Det här betyder att det i princip var fritt fram att hämta hem Sara. Istället gjorde kommunen tvärtom tre veckor senare - utredningen om ett omhändertagande lades ned.
Trots det fortsatte de ansvariga i intervjuer hävda att det handlade om en systemkrock som lade käppar i hjulet.
Växjö kommun har lagt munkavle på sig själva, eftersom hanteringen av Saras fall utreds av JO, Justitieombudsmannen.
Därför vill ingen kommentera ärendet idag, trots JO själva inte förbjuder det.
– Det här ärendet har inte varit speciellt enkelt. Vi har lagt ner oerhört mycket tid på det. Och därför har vi välkomnat en granskning av JO. Har de synpunkter på vårt sätt att hantera ärendet, så är vi mer än villiga att ställa upp på längre intervjuer där vi kommenterar och diskuterar det som JO har uppfattat att vi har gjort rätt eller fel i ärendet, säger socialchefen Per Sandberg.

Idag är Sara tillbaka i Sverige. Inte för att socialtjänsten agerat, utan för att hennes adoptivföräldrar, när de fått vetskap om att Uppdrag granskning börjat undersöka fallet, hämtat hem henne - bara för att lämna henne vidare till ett barnhem.

Reporter: Kristina Hedberg

Text: Peter Bagge