Unga lämnar Grums – tappat var femte invånare

Svenska samhällen utanför storstäderna kämpar för sin överlevnad. Många unga som inte flyttar blir kvar i utanförskap och ibland i social misär. Värmlandskommunen Grums är bara ett exempel. Trots stora satsningar tycks inget kunna vända en neråtgående spiral.

Värmländska Grums har tappat nästan var femte invånare sedan 80-talet. På många håll i Sverige ser det likadant ut, och ungdomsarbetslösheten är en bidragande orsak Hos 20- till 24-åringar är arbetslösheten dubbelt så hög i exempelvis Grums, som i resten av landet. Och det är också nästan dubbelt så vanligt att ungdomar har skulder till kronofogden.

Jennipher Hamnén Rosén är 27 år och arbetslös. Hon har sett arbetslösa vänner och nära och kära må dåligt, och hon känner också människor som valt att ta sitt eget liv.

–De känner en hopplöshet. De vill inte söka hjälp, och har ingen framtidstro. Man går på Arbetsförmedlingen och får nej efter nej. Man kan skicka 30 cv:n innan man överhuvudtaget får ett negativt svar. Det är klart man känner sig värdelös, säger hon.

2009 skrev Jennipher ett blogginlägg om situationen i Grums, där hon menade att arbetslösheten får allvarliga konsekvenser i samhällen som Grums.

”Det här är Grums. Jobbar man inte på Gruvöns bruk så finns inte så mycket annat att göra. /…/ Arbetslösheten leder till att väldigt många går på socialbidrag. I Grums är det lättare att få tag på knark än både smuggelöl och hembränt. Vill jag så kan jag få tag på vad som helst på tio minuter. /…/Här finns till och med x antal barn i yngre tonåren som redan fått sin första spruta. Många ungdomar i Grums har under de senaste åren tagit sitt liv. Ingenting förvånar längre. Jag har nog sett och hört allt. Vidrigt.”

Och alltsedan blogginlägget skrevs har situationen inte blivit bättre, berättar Jennipher.

– Nej det har det inte. Fler har tagit livet av sig. Fler har dött av överdoser. Arbetslösheten kan jag inte säga något om, men det känns som att många inte gör tillräckligt för att få ett jobb, som att de ger upp nästan direkt.

”Vill att de lägger min aska här”

2013 utsågs värmländska Grums till Sveriges sämsta kommun att leva i av tidskriften Fokus. Men många håller inte med om den bilden.

– Vi har, tycker jag, bra ordnat med det mesta. Här finns allt vi behöver. Vi får åka till Karlstad när vi ska till lasarett och sådär men annars har vi full sjukvård som vi behöver här. Och vi har väldigt bra äldrevård, säger Kaj Gustavsson som levt hela sitt liv i Grums.

Reporter: Du skall leva resten av livet här i Grums?

– Ja det ska jag göra. Det går att leva här och det går att dö här också, det tror jag. Jag har sagt till min sambo att den dagen jag går bort så vill jag att de ska lägga min aska i backen här uppe, för där har jag varit så många somrar och tränat, så där vill jag sluta mina dagar.

I Grums bor knappt 9000 invånare. Det finns matbutiker, systembolag, bank, postkontor, kulturhus, flera pizzerior och två begravningsbyråer. Pappersbruket på Gruvön är kommunens största arbetsgivare, och Grums hockeylag har fostrat flera NHL-proffs.

Daniel Antonssen är 20 år och har vuxit upp i Grums. Även han hyser en kärlek för sin hemort, men tycker att det finns många problem, och att det är lätt att hamna fel som ung.

– Det beror helt och hållet vilken umgängeskrets man växer upp i. I Grums finns det två grupper av människor. Den ena gruppen jobbar på Gruvön och pratar skit om den andra gruppen. Och den andra gruppen är missbrukare. Det är ju inte så många som har sysselsättning i Grums, och då går de på socialen och börjar knarka, säger han.

Provade hasch vid tio års ålder

Och Daniel Antonssen borde veta. Han har själv haft problem med droger och bott på behandlingshem. Första gången han provade hasch var han inte ens tonåring, och även flera av Daniels vänner har begått självmord. Han kan räkna upp nio personer direkt. Daniel själv har också försökt ta sitt liv vid ett tillfälle. Det var långt innan han fick en son.

– Jag försökte hänga mig hemma hos morsan och farsan en gång. Som tur var så kom farsan upp på mitt rum och tog ner mig. Då hade jag redan hängt ett par minuter, så jag var nästan medvetslös.

Reporter: Hur mådde du under den här tiden?

– När jag tog droger så tyckte jag att jag mådde jättebra. Men när jag slutade så märkte jag att jag betett mig som ett svin mot allt och alla, att jag hade skitit i alla.

Nu har Daniel Antonssen alltså barn ihop med sin flickvän. Och livet i Grums är mycket ljusare – åtminstone för Daniel.

– Barnet och Sofie är ju det bästa som hänt i mitt liv faktiskt. Hade jag inte haft dem så vet jag inte vad jag hade gjort idag. Jag hade antagligen varit bostadslös… Eller inte levt över huvud taget.

Regionrådet: ”Tiotusenkronorsfråga”

Men kommunen fortsätter ha svårt att få sina unga att stanna kvar i Grums. Och detsamma gäller för hela Värmland, och många andra platser i Sverige.

Tomas Riste, (S), är regionråd i Värmland. Han tycker att situationen i Grums är representativ för många andra platser i landet också, men någon lösning tycks han inte ha.

Reporter: Hur ska man göra de här gamla bruksorterna mer attraktiva då? Hur ska man göra så att folk flyttar dit istället för att lämna dem?

– Ja det är en tiotusenkronorsfråga skulle jag vilja säga. Det är ju en uppgift som alla kommuner har, säger Tomas Riste.