Vanvårdade blir utan skadestånd

Robin, Andy och Jocke vanvårdades i samma fosterhem men får inget skadestånd.
Robin, Andy och Jocke vanvårdades i samma fosterhem men får inget skadestånd.

Tre pojkar som oberoende av varandra vittnade om misshandel, övergrepp och skendränkningar utförda av en och samma fosterpappa. Nu sviks de av samhället igen, lagen ger dem inte rätt till skadestånd – de misshandlades några år för sent.

I januari i år trädde en ny lag i kraft som ger barn som vanvårdats i den sociala barnomsorgen rätt till 250 000 kronor i ersättning. Men lagen gäller bara om vanvården skedde före 31 december 1980.

Uppdrag granskning har träffat flera av de vanvårdade barn som inte omfattas av lagen. De vanvårdades några år för sent.

Joakim Friman, Robin Thysell och Andy Svensson. De tre bodde under 80-talet i samma familjehem. Inte vid samma tidpunkt, men de har alla ungefär samma minnen av sin fosterpappa och sin tid på hemmet.

- Han tillintetgjorde mig direkt. Jag hade långt hår och då sa han, ”det där jävla håret vart ska du göra av det” och då sa jag, ”det rör du inte det är mitt det ska jag ha kvar”. Då tvärnitade han bilen och så ut med mig på en åker längs med E 22.an och slog ner mig – helt fullständigt, säger Joakim.

Robin berättar om sitt första möte med fosterpappan.

- Man åkte på vad vi fosterbarn kallade för veckoresan. Det innebar att fosterpappan och det fosterbarnet han hämtade åkte runt i Sverige och plockade ned dig som han ville ha. Plockade bort oönskade bitar, oönskat tänkande om man säger som så, säger Robin.

Strategin var inte okänd för socialförvaltningen. I journalanteckningar framgår att man var väl medveten om att fysisk bestraffning användes av fosterpappan i hemmet. Och begreppet ”nerplockad”, som Robin använder, återkommer i anteckningarna.

Fosterfadern tycker att arbetet går efter planerna och man måste nu betrakta Robin som ”nerplockad” och ”helt utan eget ansvar”. Nu ska uppbyggnaden påbörjas, skriver socialförvaltningen.

Vidare skriver socialförvaltningen om Robin,

Metoden för dagen för att lära Robin klara konflikter  är att fosterfadern provocerar fram konflikter i allt – rätt eller fel. Hans bestraffningar består av fysiska aktiviteter så som armhävningar och sit ups.

- Jag fick ju krypa på den här grusvägen 400 meter lång cirkus i bara kalsongerna, fram och tillbaks fram och tillbaks till knäna var halvt förstörda, berättar han för Uppdrag granskning.

Andy Svensson, den tredje pojken, bodde i familjehemmet 1984 och har aldrig träffat varken Joakim eller Robin men vittnar också han om övergreppen. Bland annat berättar han att fosterpappan gav honom stryk och krossade ägg mot hans huvud och att fostermamman tvingade honom att bära en kobjällra runt halsen.

- Att man får stryk av någon som ska vara en vuxen förebild. När den tilltron försvinner så sätter det djupare spår än man kan föreställa sig, säger Andy.

Både Joakim, Robin och Andy vittnar om misshandel och vanvård. Robin berättar hur fosterpappan tvingat honom att äta tills han spydde. Då beordrades han att äta upp både spyorna och maten.

Vid ett tillfälle genomförde fosterpappan en skendränkning av en pojke, Rasmus, som straff för att han tappat bort sina glasögon. Han lät då Joakim hacka hål i isen så att fosterpappan kunde trycka ner den andra pojken i vattnet.

- Jag fick gå ut med en spade och hacka hål för det var is då. Och så tog han killen i kalufsen, naken för han fick ta av sig alla kläderna, kalsongerna fick han behålla på sig. Sen doppade han honom ner i vattnet så att han inte fick någon luft. Slet upp honom igen så att han fick ett andetag, och tryckte ner honom en gång till. Så fortsatte han en fyra fem gånger.

Jag vågade inte göra någonting, det var fruktansvärt. Rasmus trodde verkligen att hans sista stund var kommen och det trodde jag med, berättar Joakim.

Samhället har bett de vanvårdade barnen om ursäkt vid en officiell ceremoni och i den ursäkten räknas även Joakim, Robin och Andy in. Men när det kommer till skadestånd för vanvården de utsattes för är de alltså inte inkluderade. Det skedde några år för sent.

- Jag förstår inte hur någon politiker kan sätta ett datum på ett barns lidande, säger Joakim.

Uppdrag granskning har sökt både fosterpappan och fostermamman, både via brev och telefon utan att få något svar.