Foto: SVT Grafik

Aktiv orkansäsong

Uppdaterad
Publicerad

Ovanligt varmt havsvatten i Atlanten, stark västafrikansk monsun och ingen El Niño banar väg för en aktiv orkansäsong

Orkansäsongen i Atlanten inleds vanligtvis i juni och varar till slutet av november.

I snitt producerar en orkansäsong elva tropiska stormar längs USA:s kust, i Karibiska havet och Mexikanska golfen. De flesta blir kvar till sjöss, men några blir orkaner.

Varför blir vissa orkansäsonger extra aktiva?

Det är faktiskt en kombination av flera faktorer. Jag ska försöka att på ett så enkelt sätt som möjligt förklara det i den här artikeln. Det grundar sig i hur luften i atmosfären cirkulerar och hur havstemperaturen är fördelad i området kring tropiska Atlanten och tropiska Stilla havet.

Varmt havsvatten

Det som driver tropiska stormar och orkaner är i grunden det varma havsvattnet. För att tropiska orkaner ska kunna bildas överhuvudtaget måste temperaturen i vattnet vara minst 26,5 grader. Ju varmare vatten desto mer benägenhet för orkaner att utvecklas.

Atlantiska multidekadala oscillationen

Vattnet i den tropiska Atlanten är alltid varmt relativt sett, men precis som det mesta så varierar även det över tid. Den här variationen kallas för den atlantiska multidekadala oscillationen, AMO, och består av en varm och en kall fas. Dessa faser kännetecknas av 20-40 åriga perioder där vattentemperaturen i Atlanten oftare är varmare respektive kallare. Sedan mitten på 1990-talet (ungefär från 1995) befinner sig Atlanten i en varm fas av AMO. Dessförinnan rådde en kall fas som sträckte sig ända tillbaka till mitten på 1960-talet och innan dess en varm fas ända fråj slutet av 1920-talet.

Aktivare orkansäsonger är förstås vanligare när AMO är i sin varma fas och mindre vanliga i den kalla.

Atlantiska multidekadala oscillationen, AMO. Varma och kalla faser har förekommit om perioder på 20-40 år vardera. Vid varma faser blir det fler orkaner i Atlanten och vid de kalla faserna färre.

Monsunen är involverad

Monsun är inte något som bara finns i Indien med omnejd, utan snarare är det ett globalt fenomen som beter sig olika under sommar och vinter. När den västafrikanska monsunen är stark under sommaren uppstår ofta intensiva regnskurar. I kombination med ovanligt varmt havsvatten, svaga passadvindar (ostliga vindar kring ekvatorn i atmosfärens nedre del) och något starkare ostliga luftströmmar en bit upp i atmosfären uppstår optimala förhållanden för orkaner att bildas. Dessa utvecklas under sin färd västerut mot Karibien.

Extra varmt havsvatten, aktiv västafrikansk monsun, svaga passadvindar och starkare ostliga höjdströmmar är optimala förhållanden för orkaner att utvecklas. De börjar som stora områden med regnskurar vid Västafrikas kust och utvecklas sedan till tropiska stormar, som i sin tur kan utvecklas till orkaner. Utanför Sydamerikas västkust syns inte något ovanligt varmt havsvatten, vilket betyder att det inte råder någon El Niño. Denna bild motsvarar rådande förhållanden under den mycket aktiva starten av orkansäsongen i september 2017.

Stillahavsfenomenet El Niño kan motverka orkanaktiviteten

Under en mindre aktiv orkansäsong har temperaturförhållandena i tropiska Stilla havet ofta en mycket avgörande roll – fenomenet El Niño har nämligen mycket stor påverkan på storskaliga luftcirkulationer i området. El Niño kännetecknas av att vattnet utanför Sydamerikas västkust blir varmare än det brukar vara.

Råder neutrala förhållanden eller El Niños motsats – La Niña – blir vattentemperaturen i samma område betydligt kallare än brukligt. Vid La Niña är det förstås som bäddat för en aktivare orkansäsong på Atlanten, givet att atlantvattnet är tillräckligt varmt.

El Niño, det vill säga varmt vatten i östra tropiska Stilla havet vilket bidrar till en starkare suptropisk jetström och starkare passadvindar. Detta ger färre orkaner i Atlanten.

Starkare vindar

Vid en tydlig El Niño blir den suptropiska jetströmmen starkare och flyttas något söderut. Samtidigt blir också de ostliga passadvindarna starkare. Detta ökar något som kallas för vertikal vindskjuvning. Det innebär, enkelt beskrivet, att skillnaden i vindstyrka mellan den nedre och övre delen av atmosfären blir stor. Den starka vindskjuvningen får orkanerna att luta, vilket i sin tur leder till att de inte kan bli särskilt starka. Låg vindskjuvning öppnar å andra sidan dörren för orkaner att bli starkare.

Vid låg vindskjuvning (vänstra halvan) är förändringen i vindstyrka låg när man jämför lägre och högre höjd. Vid hög vindskjuvning (högra halvan) ökar vindstyrkan mycket med höjden vilket får orkanerna att luta och försvagas.

Sjunkande luft

Utöver vindskjuvningen förändras även andra storskaliga luftcirkulationer vid El Niño. Bland annat att luften i den övre delen av atmosfären sjunker ovanför Mexikanska golfen och Karibien. Sjunkande luft innebär mer högtrycksbetonat väder och därmed svårare för orkaner att utvecklas i större utsträckning. 

I Stilla havet är det tvärtom

El Niño/La Niñas påverkan på orkanaktiviteten i Stilla havet är den motsatta jämfört med Atlanten. Vid El Niño (varmt hav) blir det fler orkaner och vid La Niña (kallare hav) färre orkaner.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.