Ett isdygn definieras som att maximitemperaturen håller sig under 0 grader i hela Sverige. Det är inte varje vinter det händer och ser ut att bli allt mer ovanligare i takt med mildare klimatet.

Under de kalla vintrarna 2010 och 2011 förekom flera nationella isdygn. Under 2011 noterades 19 stycken vilket endast överträffas av de kalla vintrarna 1970, 1966 och 1985. Andra vintrar där många isdygn inträffat är 1996, 1987, 1986, 1979, 1978, 1971, 1963 och 1956.

Flest nationella isdygn inträffade 1970 med 25 stycken då temperaturen för övrigt låg under noll hela 10 dygn i sträck från den 11 till den 20 februari. År 1973 var det ett nationellt isdygn så tidigt på säsongen som den 1 december. År 1978 fick vi ett nationellt isdygn så sent som den 22 mars. Det kallaste isdygnet sedan 1950 när mätningarna började, var den 11 januari 1987 då den varmaste temperaturen var -8,8 grader.